Filmklassiker på stor duk 31/8–3/9

Duschmord, Clintan & krautrock – välkommen på Timelessfest 2017!

För andra året i rad bjuder NonStop Entertainment på Timelessfest på Zita, Bio Rio och Klarabiografen – fyra festivalkvällar fullmatade med 16 handplockade filmklassiker, från stumfilm och giallo till spagetthiwestern och arthouse. Med andledning av att det i år är 90 år sen den första kommersiella långfilmen med synkroniserad musik gavs ut så är årets tema filmmusik, vilket firas med både spelfilm, dokumentärer och livemusik, och fokus på kompositörer som Goblin, Popol Vuh, Miles Davis, Ennio Morricone och Michael Nyman.

Ett ytterst smaskigt program alltså, och här är några av höjdpunkterna:

4 x Michael Nyman: Tecknarens kontrakt, A Zed and Two Noughts, Dränkta i nummerordning & Pianot

Klassiskt skolade pianisten Michael Nyman började skriva filmmusik på 1970-talet och blev känd för sina många samarbeten med regissören Peter Greenaway – krocken mellan Nymans intensivt eleganta minimalism och Greenaways storvulna tablåer gjorde deras filmer till några av 1980-talets vackraste, märkligaste och mest egensinniga. På Timeless visas tre av deras samarbeten: Greenaways genombrott Tecknarens kontrakt (där Nyman lät sig inspireras av Henry Purcell), uppföljaren A Zed and Two Noughts, och mästerliga Dränkta i nummerordning där Nyman på Greenaways beställning hämtade många teman från Mozart. Sviten toppas med Guldpalmsvinnaren Pianot, Jane Campions hyllade kammarspel med Holly Hunter och Harvey Keitel, där Nymans utsökta soundtrack nominerades till både BAFTA och Golden Globe.

Den gode, den onde, den fule

Bland alla 500 (!) filmer maestro Morricone tonsatt är Sergio Leones spaghettiwesternrullar några av de bästa, och juvelen i kronan är Den gode, den onde, den fule från 1966. Morricone experimenterar med allehanda ljud – förutom tidstypiska instrument som mungiga och banjo också pisksnärtar, visslingar, joddling och revolverknallar – och skapar ett av filmhistoriens mest originella och kongeniala soundtracks. Och är det någon film man ska passa på att avnjuta på stor duk är det Den gode, den onde, den fule, så att den dallrande hettan i Leones ofattbart läckra Cinemascope-kompositioner kommer till sin fulla rätt.

2 x Popol Vuh: Fitzcarraldo & Aguirre – Guds vrede

De tyska progrock-ikonerna Popol Vuh, med det udda geniet Florian Fricke vid moogen och pianot längst fram, gjorde krautrockig musik till flera av geniet Werner Herzogs tidiga filmer. Till Aguirre och Fitzcarraldo – båda med galenpannan Klaus Kinski i Don Quixote-aktig kamp mot den sydamerikanska djungeln – bidrog de med hypnotisk, måttlöst vacker musik skapad med både moog och Frickes egen-moddade mellotron. Resultatet är en klangbild lika avgörande för filmernas storhet som spänningen mellan Herzog och Kinski under inspelningarna.

Hiss till galgen

Mästerregissören Louis Malles spännande och oerhört täta kriminalare från 1957 – där nyligen bortgångna Jeanne Moureau gör en av sina bästa roller – kryddades med Miles Davis supercoola jazzmusik och blev till en av de mest atmosfärrika film noir-klassikerna som gjorts.

78/52 & Psycho

Alexandre O. Philippe, som gjorde den fina zombiefilmsexposén Doc of the Dead häromåret, är tillbaka med 78/52. Det här är alla Hitchcock-nördars våta (häpp) dröm – en hel film som i 90 minuter enbart handlar om en enda scen: det milt sagt omskakande duschmordet i Psycho. Titeln 78/52 syftar på antalet kamerainställningar/klipp under den tre minuter långa sekvensen, som med filmmusiklegenden Bernard Herrmanns maniska stråktema blev så fruktansvärt effektiv och gav en hel generation biobesökare akut duschångest. Filmfolk som Guillermo del Toro, Jamie Lee Curtis, Eli Roth, Peter Bogdanovich, Karyn Kusama, Walter Murch, Danny Elfman och Elijah Wood bjuder på åsikter och insikter kring scenen, och inte minst får vi möta Marli Renfro, som var Janet Leighs stand-in under inspelningen. Kvällen avrundas som sig bör med originalet – och Psycho på vita duken är fortfarande en mäktig filmupplevelse, nästan 60 år senare.

Score

I Matt Schraders regidebut Score: A Film Music Documentary möter vi ett imponerande stort gäng av Hollywoods främsta kompositörer – Rachel Portman, Hans Zimmer, Trent Reznor, Danny Elfman och John Williams för att nämna några – som talar öppenhjärtligt och insiktsfullt om utmaningarna i yrket och musikens enorma betydelse för filmupplevelsen.

Suspiria

Som ett perfekt avslut på festivalen visas Dario Argentos magnum opus Suspiria från 1977, med Jessica Harper som storögd ny elev på en balettakademi som ruvar på en mörk och blodig hemlighet. (Den svenska premiärtiteln, Flykten från helvetet, säger allt.) Giallo-mästaren Argento har aldrig varit mer överdådig än i denna knallröda färgexplosion med hög densitet av både blod och våld, och prog rock-bandet Goblins ödesmättade musik ger filmen rent utomvärldsliga kvalitéer. (Delar av TVdags-redaktionen avnjöt för övrigt Goblin live i Stockholm i somras och kan rapportera att det fortfarande är bra krut i gubbarna.) Suspiria ska snart bli remake, med nyskriven musik av Radioheads frontman Thom Yorke, och det kan bli vad som helst – så passa på att se originalet i full, nyrestaurerad glory. En av de kusligaste och mest häpnadsväckande vackra skräckfilmer som gjorts.

Dessutom visas Derek Jarmans Caravaggio (1986), där Tilda Swinton gjorde sin allra första filmroll, Chaplins älskvärda stumfilmsklassiker Guldfeber (1925), och Nagisa Oshimas legendariska och skandalomsusade arthouse-snuskis Sinnenas rike från 1976. Samt en specialvisning av Benjamin Christensens svensk-danska och mycket säregna stumfilmsskräckis Häxan från 1922, med nyskriven livemusik framförd av Cotton Ferox. Mums!

Timelessfest 2017 pågår 31 augusti–2 september på Zita, Bio Rio och Klarabiografen i Stockholm. Hela programmet hittar du här.

Just nu på TVdags

Klipp

Busig cello & skränig kör? Så här kan man också se prinsbröllopet

24 maj, 2018
Nyhet

Smiley! Regina King & Don Johnson i Lindelofs Watchmen-pilot för HBO

24 maj, 2018
Intervju

SD-snowflakes vansinniga på TVdags Åkesson-bild – därför gjorde vi det

23 maj, 2018
1933-2018

Philip Roth död – men The Wire-Simon ger liv åt hans ord i miniserie

23 maj, 2018
Recension

5 rätt & 5 fel med Solo: A Star Wars Story – I have a nja feeling about this

23 maj, 2018
Fotboll

Bästa VM-uppladdningen? Här är alla SVT:s VM-krönikor sedan 1982

22 maj, 2018
Recension

Sanningen om de asylsökande som inte ville gå av bussen – nypremiär för viktig SVT-serie

22 maj, 2018
Kommentar

Debattör stoppad igen – SVT:s beröringsskräck med rasism är ett public service-svek

22 maj, 2018
Recension

The Alienist: Bestialiska pojkmord i sekelskiftesmiljö

22 maj, 2018
Trailer

I höst kommer Mowgli – men vem vill se ännu en Djungelboken-version?

21 maj, 2018
Kommentar

Prinsbröllopet: saga eller spektakel? Javisst, och bra tv!

20 maj, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Brittiska Innocent är årets mest perfekta kriminalminiserie

20 maj, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel