TVdags-kalendern lucka 15

Drabbande kvinnoporträtt & lågmäld melankoli i Certain Women

Jag älskar att befinna mig på Kelly Reichardts våglängd. Efter att ha sett fem av den amerikanska regissörens sex långfilmer – och älskat merparten av dem – har jag lätt för att hamna just där. Det är väl det som innebär att ha förtroende för en regissör. Oavsett vart vi är på väg, och hur, litar jag på hennes berättande. Jag vet att jag är i goda händer. Trots ett ofta lågt tempo, en melankolisk ton och minimalt med framåtdrivande »handling« i den Hollywoodska betydelsen är Reichardts filmer oavbrutet intressanta och engagerande.

En annan regissör, med en mer konventionell syn på konflikt och upplösning, hade låtit dessa skilda historier sluta med en våldsam konfrontation, en klimaktisk krasch. Men inte Kelly Reichardt.

Reichardts senaste film, 2016 års Certain Women, handlar om en handfull väldigt olika kvinnor i Montana som bara ytligt har med varandra att göra – de passerar i perfierin av varandras levnadsöden, som små länkar mellan sina livshistorier. Annars är det mest den vackra men obarmhärtiga miljön som knyter kvinnorna samman, de stora vindpinade vidderna i nordvästra USA präglar det inre livet såväl som det yttre. Berättelserna i filmen är som små anspråkslösa noveller om ett vardagsliv på den ensliga amerikanska landsbygden (och filmen bygger just på ett antal noveller författade av Maile Meloy).

Bland Reichardt-bekanta ansikten som Michelle Williams (makalös i Wendy & Lucy och Meek's Cutoff) ser vi även Laura Dern som ansatt advokat och Kristen Stewart som vikarierande kvällskurslärare. Mest drabbande av historierna är den om rancharbetaren Jamie, oförglömligt gestaltad av relativa nykomlingen Lily Gladstone, som i sin ensamhet knyter an till Stewarts lärare och hoppas på något mer än bara en flyktig vänskap.

Som nästan alltid med Reichardts filmer är Certain Women naturalistisk och lågmäld, inramad av ett finkänsligt 16mm-foto av Christopher Blauvelt. Det bjuds på få stora gester, men är ändå känslosamt. En annan regissör, med en mer konventionell syn på konflikt och upplösning, hade låtit dessa skilda historier sluta med en våldsam konfrontation, en klimaktisk krasch. Men inte Reichardt. Det är jag ytterst tacksam för.

Certain Women finns att strömma.

Just nu på TVdags

Podcast

Pop Culture Confidential-special: allt om nomineringarna med Oscar-experten Sasha Stone

23 januari, 2018
Recension

Soderberghs nya serie Mosaic förbryllar – på fel sätt

23 januari, 2018
Kommentar

Hynek Pallas om Guldbaggen-thrillern alla missar

23 januari, 2018
Tablåtips 23/1

Bäst på tv i kväll: Alicia Vikanders Oscarssuccé i The Danish Girl

23 januari, 2018
Lästips

Litteraturens betydelse i Arkiv X – bokhyllan hos CSM dissekerad

23 januari, 2018
Recension

Mardrömmen är tillbaka – Channel Zero är tv-världens bästa skräckserie

22 januari, 2018
Recension

Nytt på HBO: Britannia – Game of Thrones möter Vikings möter Asterix

22 januari, 2018
Tablåtips 22/1

Bäst på tv i kväll: Chockrapport om de oförutsägbara klimatförändringarna

22 januari, 2018
Nyhet

Three Billboards dominerade SAG Awards – här är alla vinnarna

22 januari, 2018
Tablåtips 21/1

Bäst på tv i kväll: Kommer Bron-Henrik att lösa sitt cold case?

21 januari, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sarah Lancashire har blivit den kvinnliga medelålderns portalgestalt

21 januari, 2018
Nyhet

Yes! Ian Malcolm blir POP-figur – men vad hände med Ellie Sattler?

20 januari, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel