Recension

Death Note på Netflix: en blodsprutande besvikelse

Betyg 3 av 5

Netflix har gjort en ny film som har världspremiär i dag. Death Note, som är baserad på en populär japansk manga- och animeserie, är en snygg film med utmärkt val av skådespelare – det känns helt enkelt som en väldigt bra film men jag skulle ändå aldrig rekommendera den. Varför? Läs vidare.

Death Note släpptes först som manga, alltså en japansk serietidning, i 108 kapitel mellan 2003 och 2006, som senare givits ut i tolv samlingsvolymer. Serien adapterades väldigt troget som en tecknad tv-serie på 37 avsnitt mellan 2006 och 2007. Berättelsen handlar om en ung kille vid namn Light Yagami (Light Turner i Netflix filmatisering) som hittar ett mystiskt anteckningsblock med titeln »Death Note« på framsidan. Inuti är en massa regler nedskrivna för hur det fungerar, men kortfattat så går det ut på att om man i boken skriver ner namnet på en person så dör den personen. Det är dödsguden Ryuk som tappat ner sin Death Note på jorden med flit för att han är uttråkad, och Light som hittar den bestämmer sig för att testa om det är på riktigt genom att skriva namnet på en kriminell. När han inser att det faktiskt fungerar börjar Light döda kriminella, men polisen inser att det på något sätt är någon som mördar alla dessa personer så de kallar på en genial mästerdetektiv vid namn L för att ta reda på vem Kira (japanska för engelska ordet »killer«), som Light kallas i folkmun, är.

shinigami
Ryuk i dödsgudarnas värld på allra första sidan av mangan. Något liknande får vi aldrig se i filmen.

Premissen, att man kan döda vem som helst genom att skriva ner deras namn, är väldigt intressant och bjuder in till många filosofiska diskussioner om vad som är rätt och fel, vad man skulle, inte skulle, eller borde göra, och om det finns någon som förtjänar att dö. Om alla som blivit dömda för våldsamma brott plötsligt börjar dödas av vad som verkar vara en högre makt, hur skulle det påverka samhället och hur mycket skulle brottsligheten gå ner? Death Note som serie (vare sig man läser mangan eller ser animen) är dock mycket mer intressant än sin premiss, då berättelsen är otroligt intelligent skriven och ständigt fascinerar med sina fyndiga lösningar och vändningar. Jag vet inte om jag någonsin läst någonting som varit lika stimulerande för den delen av min hjärna som älskar strategispel och kluriga mysterier. Spelet mellan de två genierna Light och L är en fröjd att läsa/se.

Jag vet inte om jag någonsin läst någonting som varit lika stimulerande för den delen av min hjärna som älskar strategispel och kluriga mysterier.

När jag hörde att Netflix skulle göra en film baserad på Death Note försökte jag att vara optimistisk men det är just där problemet ligger, att det är en film de valde att göra. Det här är inte första gången Death Note blivit filmatiserad – en rad otecknade filmer har gjorts i japan där de två första kom ut 2006 och var löst baserade på mangan, med en spinoff, en uppföljare, och en miniserie som följt sen dess. Inget av dessa var speciellt bra och jag har hoppats under många år att det en vacker dag skulle göras en amerikansk tv-serie av Death Note, ett riktig »prestigedrama« på cirka tre säsonger som kunde ta sig tid till att verkligen adaptera berättelsen på ett värdigt sätt. De japanska filmerna var en stor besvikelse för hur mycket de självklart varit tvungna att korta ner och förenkla det hela, med sina egna vändningar och variationer på berättelsen som inte var lika bra som originalet.

När skräckfilmsregissören Adam Wingard fick jobbet att regissera Netflix Death Note kunde man undra om någon bara sett titeln på manuset och tagit förgivet att det är en splatterfilm utan att läsa det. Adam Wingard kanske är duktig på alla möjliga genrer men han är helt klart mest känd från skräckfilmer som You're Next, The Guest, Blair Witch, och The ABCs of Death. Medan Death Note-serien har att göra med en del mörka teman och dödsguden Ryuk ser ut som en läskig demon, är det i grunden inte på något sätt en skräckberättelse utan en psykologisk thriller som kretsar runt ett väldigt strategiskt och avancerat katt-och-rått-spel. Netflix Death Note vrider helt klart upp skräckfaktorn ett par steg genom att låta karaktärerna som dödas av Death Note få sina huvuden exploderade eller spruta blod överallt. Men det tillför inte ett dugg och är bara där för att regissören gillar sprutande blod och exploderande huvuden, eller kanske för att inte göra en medeltittare som också trott att det är en skräckfilm på grund av titeln besviken.

Netflix Death Note vrider helt klart upp skräckfaktorn ett par steg genom att låta karaktärerna som dödas av Death Note få sina huvuden exploderade eller spruta blod överallt. Men det tillför inte ett dugg och är bara där för att regissören gillar sprutande blod och exploderande huvuden.

De har även gjort Ryuk till en mycket mer hotfull och ond figur som bara lurar i skuggorna och som skapar oväder när han dyker upp – det enda detta gör är att det får mig att undra om de inte hade råd att skapa en CGI-Ryuk som kan visas i dagsljus. I förlagan så är Ryuk definitivt mer älskvärd, då han funkar mer som comic relief, är beroende av äpplen, och även om han kanske inte går att lita på fullt ut är han verkligen inte berättelsens antagonist. Inte ens att det är Willem Dafoe som gör rösten i filmen är tillräckligt för att ändra på att Ryuk förmodligen är det största misslyckandet i adaptionen. Datoranimerade Ryuk i de japanska filmerna från 2006 ser kanske ut som att han kommit direkt ut ur ett halvdant tv-spel men man kan i alla fall se hur han ser ut, vilket är exakt som i originalteckningarna.

ryuk
Ryuk i japanska och amerikanska filmatiseringarna. Tydligare än i bilden till höger får vi inte se honom i Netflix film.

Det är Nat Wolff (från The Fault in Our Stars och Paper Towns) som spelar Light och jag blev väldigt glatt överraskad hur bra han passade i rollen. Margaret Qualley (dottern Jill i The Leftovers) spelar Lights kärleksintresse Mia som är påhittad för filmen med karaktärsdrag från förlagans diverse kvinnliga karaktärer. Lights poliskommissariepappa spelas av Shea Whigham som självklart passar i rollen eftersom han spelat liknande karaktärer i Boardwalk Empire, Agent Carter, och Fargo. Berättelsens stjärna L spelas av för mig okände Lakeith Stanfield som vid första anblick inte ser mycket alls ut som den ikoniska mästerdetektiven, men han visar sig vara helt fantastisk i rollen. L är en väldigt underlig och fascinerande typ som har ett flertal excentriska beteenden som man skulle kunna ifrågasätta om de kan gå att översätta till otecknad film, men Lakeith fixar det utmärkt. Sättet han rör sig, sitter, äter, till och med springer är precis vad man kunde önskat. Manuset är helt okej för att ha styckmördat en av mina absoluta favoritberättelser. Det börjar någorlunda troget originalet men blir allt eftersom mer och mer sin egen grej, och när filmen börjar närma sig slutet har berättelsen inte längre någonting att göra med författaren Tsugumi Ohba och illustratören Takeshi Obatas mästerverk.

L
L på ett mangaomslag och under inspelningen av Netflix-versionen.

Det är kanske just för att de lyckats göra så många aspekter av filmen bra som det är extra synd att det inte är mer än vad det är. På en timme och fyrtio minuter går allt så snabbt förbi att man inte hinner investera sig i karaktärerna eller gå in på djupet i hur smarta både Light och L är. Jag vet inte riktigt vem filmen är till för, då tittare som inte är bekanta med Death Note kanske tycker det är en okej film men inget mer, medan fans av Death Note kanske uppskattar vissa detaljer men i slutändan är besvikna för att en film aldrig skulle kunna göra berättelsen som den förtjänar att göras. Det känns som att det just på Netflix hade varit så perfekt att göra en Death Note-serie, där avsnitten kan vara lite varierande längd och skaparna verkar få ganska mycket utrymme att göra så bra program som möjligt. Men filmen var tydligen på gång i flera år och det råkade bara vara Netflix som vann budgivningen.

Mitt tips är att om du redan läst eller sett serien kan du se filmen för kul skull, men om du inte gjort det kan du lika gärna välja någonting annat på Netflix att se – TVdags tipsade om filmer att streama hela sommaren, välj någonting där. Gå till bilbioteket och låna mangan, eller se några avsnitt av anime-serien på youtube, den är engelskdubbad och stilen är väldigt naturlig, inte alls överdriven på något sätt som mycket anime är. Netflix Death Note är bra men jag vet helt enkelt inte vem den är till för. Jag kan inte tänka mig att någon inblandad tycker att de skapat en film som är bättre än manga- och/eller anime-serien, så vad är poängen?

Death Note har premiär idag på Netflix.

Just nu på TVdags

Tablåtips 21/9

Bäst på tv i kväll: Wahlgrens är överlägsna Parneviks och Kardashians

21 september, 2017
Trailer

Adam Sandler i ny kvalitetschock! Se trailern för The Meyerowitz Stories

21 september, 2017
Nyhet

Nu är den här! Kolla in trailern för Netflix-serien The Punisher

20 september, 2017
Tablåtips 20/9

Bäst på tv i kväll: Zackari Wahlström testar livet på 1800-talet

20 september, 2017
Nyhet

Linda Hamilton tillbaka som Sarah Connor i Terminator 6

20 september, 2017
Nyhet

HBO förnyar David Simons The Deuce för en andra säsong

20 september, 2017
Trailer

Alicia Vikander är Lara Croft – se första trailern för nya Tomb Raider

20 september, 2017
Tablåtips 19/9

Bäst på tv i kväll: Luuks Fråga Lund är klassisk public service

19 september, 2017
Pop Culture Confidential

Exklusiv Pamela Adlon-intervju i veckans podd – om Better Things & föräldraskap

19 september, 2017
Nyhet

Lukas Moodysson gör bonnig BUP-dramedy för HBO Nordic!

19 september, 2017
Nypremiär från NonStop Timeless

Den fullkomliga konstupplevelsen – Jane Campions Pianot på bioduk igen

18 september, 2017
Kakfest

Han gör det igen: Roy Fares förför oss i Amerika

18 september, 2017

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel