Återblick

Cityakutens Abby & Luka, del 2: 10 avsnitt med Abby Lockhart

En lucktext i TVdags julkalender förra året fick mig att gräva ner mig i gamla favoritserien Cityakuten (ER i USA) och med viss besatthet beta av alla säsonger med favoriten Abby och den lika väl utmejslade Luka. Resultatet blev två artiklar där deras fängslande historier berättas med hjälp av sammanlagt 20 avsnitt där skrivarteamet elegant lyckats fånga karaktärer och teman samtidigt som Maura Tierney och Goran Visnjic agerar skiten ur tv-rutan. Detta är den andra artikeln.

Cityakutens skrivarteam jobbade så elegant och effektivt med teman för avsnitten vars titlar så omsorgsfullt speglar just dessa och som ofta inbegriper flera karaktärer på olika sätt och binder ihop det professionella med deras privata liv.

Abby var som sagt min stora kärlek första gången jag tittade på Cityakuten. Jag kunde så väl relatera till hur hon höll inne sina känslor, använde sarkastisk humor som försvar, en uttalad ateist och en kvinna som inte tillbringat en enda sekund med att dagdrömma om sitt perfekta framtida bröllop. Men det är något annat också. Jag gillar egentligen inte att kommentera kvinnors utseende, men på något sätt är det ändå så att Abby representerar den normala kvinnan. De andra kvinnorna i serien – Julianna Margulies, Alex Kingston, Sherry Stringfield, Parminder Nagra och Linda Cardellini – är alla så otroligt vackra och likaså deras rollfigurer: Carol, Elizabeth, Susan, Neela och Sam. Maura är snygg, jovisst, men inte über-vacker och Abby får ofta framstå som lite jordnära och vanlig, osminkad och obekymrad över sitt utseende. Kanske ska det delvis matcha hennes självkänsla, men det är ändå så himla skönt.

abluk

Det allra bästa är ändå hur vi under nio säsonger får se Abby, med humorn i behåll, utvecklas, utmanas och till sist besegra sina rädslor en efter en, vilket möjliggör både relationen med Luka och framgången på jobbet. Jag gillar just detta att Abby och Luka inte räddar varandra ur misären, utan de räddar sig själva, med lite hjälp möjligtvis från den andre då och då. Det är precis som Abby förklarar för Luka i ett avsnitt i säsong 14, »This is how we do it together. You have to help me do it alone«. Luka är ju den som har en övertro på att han kan fixa andra och att till exempel Sam kunde hela honom genom att ge honom en familj.

Cityakutens skrivarteam jobbade, som synes i texten om Luka, så elegant och effektivt med teman för avsnitten vars titlar så omsorgsfullt speglar just dessa och som ofta inbegriper flera karaktärer på olika sätt och binder ihop det professionella med deras privata liv. Än mer talande är detta kanske när vi kommer till Abby, som dök upp på Cityakuten en halv säsong senare än Luka, och här berättar jag hennes historia med hjälp av tio avsnitt.

Abby Road (säsong 6, avsnitt 12)

Manus: R. Scott Gemmill

Abby Lockhart dyker först upp i sjätte säsongens åttonde avsnitt som sköterska på förlossningsavdelningen när Carol föder sin andra tvillingdotter, men hennes reguljära resa börjar några avsnitt senare när Abby som läkarstudent påbörjar sin rotation på akuten. Det är vinter och precis alla är sjuka i influensa och Carol tror att hon blivit ditskickad för att täcka upp för sjuka sköterskor. Det tar en liten stund för Abby att få förklara att hon bara jobbade extra som sjuksköterska då, men att hon nu är på akuten som tredje årets läkarstuderande.

Vi får inte lära oss så mycket om Abby under säsong 6 och det viktigaste som händer i detta avsnitt är hennes första möte med Dr Luka Kovac i en scen som lyckas fånga in ett par talande saker om deras framtida relation. Luka dyker in i undersökningsrummet där Abby ställer diagnos på en patient och så fort han förstår att hon är en student låter han henne bedöma Carols förslag på medicinering och han går på Abbys förslag när det gäller nästa steg för patienten. Från första dagen är han fullt stöttande och litar på hennes förmåga. Abby i sin tur visar omgående att hon gillar Luka och frågar Carol om han är singel. Han berättar inte så mycket om sig själv, förklarar en något misstänksam Carol. Åh, lång, mörk och mystisk, replikerar Abby, om den man hon aktivt anstränger sig för att få sex månader senare.

The Dance We Do (säsong 7, avsnitt 8) 

Manus: Jack Orman

Det är först i The Dance We Do som vi riktigt börjar lära känna Abby och det får vi göra genom den dans hon i många år har valsat runt i med sin bipolära mamma Maggie, som aldrig tar sina mediciner som hon ska. Dansen, då mamman stormar in i hennes liv från ingenstans och söker kärlek och förlåtelse, skapar ångest och kaos, innan hon ger upp och ger sig av till ingen-vet-var igen.

Det sista hon känner när mamman till slut ger sig av igen är lättnaden blandat med uppgivenheten, sorgen och skulden.

Det har gått några veckor sedan Maggie dök upp på akuten och i Abbys liv igen. Det blir uppenbart vad Abby känt ända sen hon var barn och att det upprepas för vem vet vilken gång. Misstänksamheten blandat med oron över om mamma är på genuint gott humör eller ohämmat manisk? Frågan om hon kan lita på sin mamma eller inte när hon så allvarligt påstår att hon tagit sin medicin? Genansen över mammans pinsamma uppträdande som till exempel nu när hon allt annat än subtilt flirtar med Luka som syr ihop hennes sår efter en konflikt med en glasruta. Eller den när hon slätar över och ursäktar hennes beteende för butiksinnehavare och polis. Tyngden av att alltid vara den som tar hand om i stället för den som blir omhändertagen, som ett barn ska bli.

Det sista hon känner när mamman till slut ger sig av igen är lättnaden blandat med uppgivenheten, sorgen och skulden. Abby visar dock inte sina känslor för någon, varken kollegorna på sjukhuset eller Luka som hon flyr till om natten utan förmågan att ty sig till eller anförtro sig åt honom. Inte förrän Luka somnat stänger hon in sig i badrummet och låter tårarna rinna.

Fear of Commitment (säsong 7, avsnitt 20)

Manus: R. Scott Gemmill

I Fear of Commitment är Maggie är tillbaka och efter ett självmordsförsök vill Abby ha henne inlagd på psyket. Maggie går till domstol för att få det upphävt, hon står bara inte ut med att bli inspärrad. Abby och Luka står varandra närmre och Abby vänder sig till honom så fort hon hör om Maggies tilltag. Någon hjälp vill hon inte ha dock, men det struntar Luka i och följer efter henne till domstolen för att stötta henne. Domstolen låter Maggie slippa psyket och Abby hoppas att hon lyckas bättre med att ta livet av sig nästa gång. »I don’t want to be a burden to you. But I just can’t be committed.« Men Maggie kommer alltid vara en börda, en kopiös tyngd på Abbys axlar. »I don’t want to break any more promises to you.« Alla dessa brutna löften, de vill Abby inte vara med om längre heller.

På kvällen är Abby åter själv med sina känslor när hon låter badkarsvattnet omfamna hela henne som om hon bara vill försvinna. Lukas röst får henne att komma upp till ytan och efteråt kramar Abby honom, hårt, och tackar honom för att han finns där. Det är som om hon som aldrig kramas, bestämmer sig för att sänka garden och omfamna inte bara Luka, utan dem som ett par, äntligen. Ögonblicket varar inte många sekunder dock. Det ringer på dörren, Maggie står på andra sidan och med henne påminnelsen om att älska någon gör ont.

The Longer You Stay (säsong 8, avsnitt 2) 

Manus: Jack Orman

Ju längre du stannar kvar desto större risk är det att du bli sårad. Det är lika bra att göra slut på det innan det händer, tänker Abby efter en kväll ute med Luka som rakt igenom kantas av hennes irritation. Och när de börjat bråka är det som om inget kan stoppa dem. Allt de känt och inte pratat om under det senaste året bara forsar ur dem och det är inte vackert. »I don’t want help. I don’t want to be pitied. I don’t want to be saved«, avslutar Abby. Vad vill hon? Bli älskad antagligen, men det är svårt om man inte tror man är värd det, dessutom är sådana där känslor skrämmande. Älskar man blir man sårad, är man tillsammans blir man övergiven, det har Maggie och den pappa som försvann lärt henne. Det är enklast att såra först och det har hon gjort flera gånger om. Denna kväll blev droppen som fick Lukas bägare att rinna över. »I’m done, okay. I’m done.«

Efteråt finner Abby någon slags komfort och lättnad i att vara själv i sin säng igen, är man själv kan ingen såra. Rädslan att bli övergiven och behovet av självständighet verkar vara de olika sidorna av samma mynt.

Beyond Repair (säsong 8, avsnitt 11)

Manus: Jack Orman

Abbys dag börjar med att hon väcks av sina mycket högljudda, bråkande grannar och hennes första patient, en förfrusen uteliggare, sätter tonen på jobbet när en av hans fingrar är för skadad för att räddas och helt sonika ramlar av när Abby ska undersöka honom. Inte bara är det en dålig dag i allmänhet, den lyckas dessutom påminna Abby om alla hennes misslyckanden och rädslor.

Inget säger mer om Abbys känslotillstånd denna dag än svaret hon ger nya receptionisten Randi som läser horoskop och vill veta hennes stjärntecken: »Hey, Abby! What’s your sign?« »Out of order.«

Luka som hon faktiskt blivit vän med efter det brutala uppbrottet kommer inte ihåg att det är hennes födelsedag trots att hon lyckas få en patient att högt säga vilket dagens datum är. Dessutom berättar han att han ska åka bort ett tag för Läkare Utan Gränsers räkning. Sen dyker före detta maken Richard upp med nyheten att han ska gifta om sig och bli pappa och kniven vrids runt ett kvarts varv till i Abby. Startpunkten till deras skilsmässa var ju Abby som inte sa någonting när hon blev gravid och gjorde abort för att hon inte vågade tänka tanken att kanske få ett barn med bipolär sjukdom. Inte heller Richard kommer ihåg att det är hennes födelsedag. Som grädde på moset får hon se Carter pussa Susan i lounge-rummet – Carter, vars intresse för Abby hon använde som ursäkt för att göra slut med Luka. Alla männen överger henne för något nytt.

Även professionellt blir hon påmind om sitt misslyckande. Den nya läkarstudenten Michael frågar henne om allt som vore hon en läkare och visst kan hon svara, men Hon. Är. Ju. Inte. Läkare. För hon var tvungen att hoppa av utbildningen och kunde sen inte förmå sig till att börja igen. Inget säger mer om Abbys känslotillstånd denna dag än svaret hon ger nya receptionisten Randi som läser horoskop och vill veta hennes stjärntecken:

»Hey, Abby! What’s your sign?«
»Out of order.«

Och om känslan ändå är att man är bortom all räddning kan man väl lika bra säga ja till den där ölen som grannkvinnan vill bjuda på när man kommer hem, även om man varit nykter och gått på AA-möten sedan skilsmässan några år tidigare. Eller hur?

Dear Abby (säsong 10, avsnitt 3) 

Manus: R. Scott Gemmill

Dear Abby skriver Carter i brevet där han förklarar varför han inte kommer tillbaka utan fortsätter sitt uppdrag för Läkare Utan Gränser i Afrika. Dear Abby känns det som om Abby skriver till sig själv i avsnittet som liksom tar formen av ett brev där Abby kommer fram till att hon kanske inte är helt bortom räddning ändå. Relationen med Carter må har kapsejsat (vilket väl var lika bra även om det smärtar att bli lämnad) och kanske har Luka bestämt sig för att lägga sina känslor för henne bakom sig (just när hon vågar plocka fram sina), men på det professionella planet har hon all makt att göra det hon vill.

Dear Abby känns det som om Abby skriver till sig själv i avsnittet som liksom tar formen av ett brev där Abby kommer fram till att hon kanske inte är helt bortom räddning ändå.

Abby kan sitt jobb som sjuksköterska utan och innan och hon är mycket bra på det. Hon är också jäkligt trött på det. Hon vet när det behövs en attending och inte en resident. Hon informerar en yngre läkare vad han behöver göra i trauma-rummet och hon har rätt naturligtvis. Hon svarar på frågorna kirurgen ställer till de nya unga läkarna för att de ska lära sig. Hon vet precis hur hon ska hantera sin unga patient på bästa medkännande sätt. Samtidigt blir hon tillrättavisad av Susan, »You’re not her doctor, you’re her nurse«, vilket betyder att hon inte får berätta för patienten hur sjuk hon är eftersom föräldrarna inte gett sitt medgivande. Inte ens skolbarnen på besök ser upp till henne, de vill alla bli läkare inte sköterskor. »I hate my job!«

Men Abby skiner upp när hon äntligen får möjlighet att träffa Luka, tillbaka från Afrika med malaria och flickvän. »I didn’t know he was missing«, svarar hon när han förklarar att Carter hittade sig själv i Afrika och ingen får Luka att le som Abby. Han blir snabbt allvarlig igen, »Africa changes people, I think maybe I have changed too«, klämmer han ur sig innan Gillian stryker handen ömt över hans panna. »Change is good, right? I think I’m way overdue myself«, hinner Abby svara innan de lämnar henne. Hon knölar ihop och kastar Carters brev för att sedan styra stegen mot sin unga patient och göra det hon redan skulle gjort om hon var läkare, berätta för henne att hon ska dö. Beslutet är taget, Abby ska bli läkare och det är dags att fortsätta utbildningen.

If Not Now (säsong 12, avsnitt 11)

Manus: David Zabel

»It scares me, Luka.«
»Having it or choosing not to?«
»Yes.«

En oplanerad graviditet precis när Abby och Luka har bestämt sig för att vara tillsammans får Abby att för första gången uttala högt det ord som styrt henne så ofta – rädslan – och äntligen är hon bekväm med att prata med Luka om vad hon känner. Badrumsdörren är öppen och Luka är välkommen in den här gången.

Det är veckan efter nyår och patienterna på akuten – en tonåring som råkat ut för en ödesdiger olycka, en ung man som visar sig ha en olycksalig gen – får Abby att tänka tillbaka på deras många och långa samtal under julhelgen. Kommer hon kunna älska barnet rätt, är hon verkligen ämnad att bli mamma, tänk om barnet inte är friskt, kommer hon glömma det i affären när hon är och handlar? Luka stöttar och resonerar samtidigt som han vet att barnet inte får bli viktigare än Abby. Luka har lärt sig också. Hur gärna han än vill bli pappa igen så vet han att det är något som måste viljas och väljas också av Abby. »It has to be your choice, I know that«, bedyrar han stillsamt, men hos Abby finns ändå rädslan för vad som händer med dem om hon gör abort.

Förlossningsläkaren doktor Coburn försäkrar att vilket beslut hon än tar så är det det rätta, när Abby med tårar i ögonen ber att få en tid på hennes privata klinik. Det handlar egentligen inte så mycket om att inte vilja, det handlar om att våga. »I want us to have this baby!«, bestämmer hon till slut. Om inte nu, med Luka, när skulle hon våga då?

I Don’t (säsong 13, avsnitt 21) 

Manus: David Zabel

»I don’t think I could have planned a better wedding!«, erkänner Abby under dansen efter personalfesten som överraskandes visade sig vara hennes eget bröllop.
»You don’t?«, myser Luka.
»I don’t.«

»First of all, I love you, I do«, är det som kommer över hennes läppar allra först, som om hon vet att hon inte varit tillräckligt tydlig med detta och måste försäkra sig om att han vet.

Första instinkten när Abby inser vad Luka planerat är inte överraskande att fly. Inte för att de inte bestämt sig för att gifta sig, men för att när det kommer till kritan så blir hon ändå livrädd. »One foot after the other«, ber Luka efter att han begärt tio minuter för att visa vad han gjort. Ett steg efter det andra är vad Luka förmått Abby ta i deras förhållande – våga älska, våga skaffa barn, våga flytta in, våga hänge sig. Det han inte förstod när de var tillsammans första gången, att Abby kan man inte pusha, har han lärt sig nu och tar hennes hand. Hennes naturliga instinkt är att springa åt andra hållet, precis som hon gjorde då. Luka är tålmodig – han har tänkt på allt vad gäller mat och lokal, lyssnat på vad hon sagt om klänning och musik – tills han inte längre är det: »It’s been 7 years, Abby!«

När det är dags för bröllopslöften är Abby naturligtvis oerhört irriterad över att hon inte haft någon chans at förbereda sig. »First of all, I love you, I do«, är det som kommer över hennes läppar allra först, som om hon vet att hon inte varit tillräckligt tydlig med detta och måste försäkra sig om att han vet. Hon erkänner samtidigt för sig själv att det är okej att få hjälp. »You’ve helped me through a lot, and we got here together with a beautiful little boy.« När Astrid Gilbertos Fly Me To The Moon spelas i bakgrunden har Abby äntligen sänkt garden helt.

Blackout (säsong 14, avsnitt 7)

Manus: David Zabel

Luka har åkt till Kroatien för att hjälpa sin sjuka pappa och det som skulle vara några veckor högst har övergått till månader. Abby hatar att bli lämnad och det manar fram hennes rädslor och självdestruktiva sida. Efter en tur på akuten med Joe som ramlat och skadat sig blir den där vinflaskan, en krya-på-dig-present till Neela som tillfälligt bor hos henne, oemotståndlig och denna gång stannar inte drickandet på en måttlig nivå. Ingen har ögonen på henne och känslan av övergivenhet samt stressen av att ha ensamt ansvar för Joe blir henne övermäktigt.

Efter ett par veckor är det som om hon ger upp att smyga med sitt drickande och omfamnar i stället misslyckandet, det blir en självuppfyllande profetia. Påverkad på jobbet är hon uppnosig mot nya chefen Moretti hela dagen utan att bry sig om eventuella konsekvenser. På baren efter jobbet då två kollegor ska firas dyker hon upp berusad. Hon är klängig, frispråkig och genom att överkompensera lyckas hon dämpa feststämningen i stället för tvärtom. Medan Queen och Bowies Under Pressure strömmar ur högtalarna börjar Abby flirta med Moretti genom att anklaga honom för att flirta med henne mellan varven då han inte agerar tyrann.

Under natten drabbas Chicago av strömavbrott och Abby vaknar upp naken i en okänd säng. Skräcken över vad detta kommer att innebära får henne att rusa hem och slita Joe ur sängen för att sedan hysteriskt kasta sig iväg till flygplatsen för att ta nästa flyg till Kroatien. Om bara hon lyckas ta sig till Luka så blir allt bra, men strömavbrottet och hennes uppjagade, desperata tillstånd hindrar dem att komma iväg. Samtidigt på akuten lyckas läkare rädda livet på en liten baby som Abby trots order låtit bli att skriva ut från sjukhuset. Hon må ha fuckat upp ordentligt precis som hon alltid trott hon skulle göra, men hennes instinkter som läkare är det inget som helst fel på.

The Book of Abby (säsong 15, avsnitt 3)

Manus: David Zabel

The Book of Abby utspelar sig under Abbys sista dag på akuten. Hon tar farväl av alla sina kollegor på olika sätt utan att faktiskt berätta för dem att det är just det hon gör, helt enligt Abbys regelbok. Hon hatar fortfarande avsked. Avsnittet börjar med Abbys röst som läser gamla testamentets Book of Job. Detta är lite udda eftersom Abby är en sådan uttalad ateist men poängen är ändå att det är hennes historia som berättas. Det finns så många skeenden i avsnittet som berättar om Abby och hur långt hon har kommit, men jag fokuserar på två.

»Keep your head up, Abby«, är frasen vi hoppas Abby upprepar för sig själv när hon nu börjar ett nytt liv i Boston. Titta framåt och se möjligheterna.

Hennes sista dag på akuten är också hennes första som attending läkare och vi har fått följa henne som osäker läkarstudent, uppgiven sköterska och sedan vägen som student, intern, resident och nu äntligen attending. Redan i säsong 7 försäkrade den alltid uppmuntrande Luka henne: »You’re a good nurse, Abby, but you’re going to be a great doctor« (vilket hon väldigt okarakteristiskt besvarade med att ge honom en snabb kyss på kinden. Den första). »The only person still not sure about Abby is Abby«, avslutade Susan utvärderingen av Abby som läkarstudent i säsong 10. Men så är det inte längre. När den nya chefen för akuten dyker upp och genast ifrågasätter Abby är hon karsk och självsäker: »I’ve been here for 10 years and I know when I know something.« Hennes vanliga skämt om hur hopplös hon är byts nu ut: »I’m a skilled practitioner and an excellent teacher. It’s just getting too hard to deny«. Äntligen har självkritiken bytts ut mot självsäkerhet, naturligtvis med humorn intakt.

En av akutens långvariga receptionister, den kärva, före detta polisen Frank, är tvingad av sin fru att lära sig tango inför deras 30-åriga bröllopsdag. Han har ritat fotsteg på golvet, snurrar runt med blicken nedåt och varje gång Abby går förbi påminner hon honom om att hålla upp huvudet. Till sist, precis innan hon ska gå, kan hon inte hålla sig längre. Hon erbjuder sig att öva med honom och de svingar framgångsrikt runt i entrén. Varför gjorde vi inte det här tidigare, utbrister Frank, »I’ve been stumbling around here all day«, vilket är precis vad som skulle kunna sägas om Abby, pessimisten som alltid stirrat ner på sina fötter, snubblat runt och bara sett sina misslyckanden och problem. »Keep your head up, Frank«, blir hennes sista ord inne på akuten innan resten av kollegorna som nu fattat att hon slutar tar ett sista farväl ute på ambulansinfarten där Luka och Joe hämtar upp henne. »Keep your head up, Abby«, är frasen vi hoppas Abby upprepar för sig själv när hon nu börjar ett nytt liv i Boston. Titta framåt och se möjligheterna, var inte rädd för att be om hjälp, så ska du se att allting kommer att gå bra.

Epilog

Abby dyker upp i en kort scen i avsnitt 20, säsong 15, där hon via telefon och med barnstoj i bakgrunden ger Neela relationsråd. Hon är på gott humör, man får intrycket av att hon och Luka har bott in sig i Boston, utan att alls ha tappat sin sarkastiska attityd: »Thursday is my day to do this childcare swap thing. I hate Thursdays«.

Jag är vanligtvis inte mycket för Youtube-filmer gjorda av fans och de flesta med Cityakuten är gjorda för 10 år sedan och riktigt mediokra. Men den här videon är snyggt klippt och inkluderar scener från hela Abby och Lukas story, så varför inte avsluta denna exposé med just den?

»I'm done, okay, I'm done« är mina ord nu, om än mycket mer positiva än Lukas, när min drygt halvårslånga besatthet får ett slut i och med jag fått skriva av mig i dessa två artiklar. Men undrar gör jag naturligtvis, när ska denna fantastiska serie landa på nån streamingtjänst?

Cityakuten (alla säsonger) finns på DVD.

Just nu på TVdags

TVdags-kalendern lucka 12

Mästerligt skildrade relationer i Issa Raes HBO-serie Insecure

12 december, 2017
Nyhet

Grattis Alexander & Nicole! Här är alla Golden Globe-nomineringar

11 december, 2017
Trailer

Första trailern för Spielbergs Ready Player One ute – TVdags analyserar!

11 december, 2017
Tablåtips 11/12

Bäst på tv i kväll: SVT:s nya dokuserie om Thorbjörn Fälldin

11 december, 2017
TVdags-kalendern lucka 11

Skruvad, sympatisk & säregen humor i Maria Bamfords Lady Dynamite

11 december, 2017
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: mumblecore-kungen tillbaka med ny Easy-säsong på Netflix

10 december, 2017
Tablåtips 10/12

Bäst på tv i kväll: Skoningslös avklädning av köttindustrilobbyn

10 december, 2017
TVdags-kalendern lucka 10

Behöver du vägledning? Fråga dig vad syster Crane skulle ha gjort

10 december, 2017
Tablåtips 9/12

Bäst på tv i kväll: BBC-julspecialen Billionaire Boy

9 december, 2017
Nyhet

Klart: HBO gör ny säsong av Big Little Lies

9 december, 2017
TVdags-kalendern lucka 9

Tuff dans & mystisk svimningsepidemi i fantastiska The Fits

9 december, 2017
Nyhet

Tidig julafton för Beck-fans! Fyra färska filmer efter nyår

8 december, 2017

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel