CGI-fejs vi minns – från Benjamin Button till Grand Moff Tarkin
CGI-versionen av Grand Moff Tarkin från Rogue One blev som bekant omdiskuterad – är det rätt att återskapa döda skådisar (i det här fallet Peter Cushing) och vad får det för konsekvenser för filmkonsten i framtiden? Oavsett den etiska problematiken så är Tarkin troligen det hittills snyggaste exemplet på realistisk datorskapad människa i en film – även om inte ens han ser klockren ut.
Här är en liten kortis som Industrial Light & Magic släppte häromdan, där vi ser hur man jobbat fram Cushings anlete utifrån skådisen Guy Henrys spel:
I veckan släpptes också en liten exposé över CGI-fejs i film, som ger en intressant inblick i hur tekniken utvecklats under de senaste tio åren:
Filmer som är med i klippet:
- Benjamin Buttons otroliga liv (2008) som var den första filmen att använda tekniken i större skala
- Tron: Legacy (2010) med en ung och slät Jeff Bridges
- Fast & Furious 7 (2015) där Paul Walker (som ju körde ihjäl sig under inspelningen) återskapades i bland annat slutscenen
- Terminator: Genisys (2015) där en piffad Arnold modell 1984 knallar runt i LA
- Rogue One: A Star Wars Story (2016) med nämnde Grand Moff Tarkin.
Å ena sidan har det hänt en del under de nästan tio år som gått, och Tarkin ser tveklöst mer realistisk ut än Brad Pitt. Å andra sidan kvarstår alltjämt det klassiska uncanny valley-problemet och »döda ögon« – man ser helt enkelt på blicken att det inte riktigt lever därinne. Även i de allra bästa stunderna ser CGI-personerna sällan bättre ut än i en cut scene från något av de snyggaste tv-spelen från senare år.
Har ni fler exempel på lyckade och mindre lyckade CGI-versioner av skådisar på film?
