Recension

Bosch är äntligen tillbaka – så bra är den nya tredje säsongen

Betyg 4 av 5

Hieronymus »Harry« Bosch (Titus Welliver) är äntligen tillbaka i en ny säsong med Eric Ellis Overmyer, som har många polisserier i meritlistan, bakom spakarna som vanligt. Michael Connellys Svart Eko (hans debutbok) och delar av Mörkare än natten (den sjunde om Bosch) är båda underlag till säsong tre, vilket betyder en död krigsveteran och att en småkriminell buse som Bosch misstänker är skyldig till mycket allvarligare brott, hittas död nedanför sin balkong. Samtidigt har vi resterna från säsong två som slutade med att Bosch äntligen får reda på vem som mördat hans mamma och att mordet aldrig utreddes ordentligt då den misstänkte var en viktig källa inom narkotika-roteln och nu är död, vilket är svårt för Harry att smälta.

Om det är något som får mig att drömma om Los Angeles så är det att se Bosch kvällstid cruisa fram på nån boulevard eller bara sittandes där på någon av kullarna i sitt glashus och fundera medan den lågmälda jazzen strömmar ut ur högtalarna och stadens alla ljus glimrar i bakgrunden.

När säsong tre av Amazons kriminalserie börjar har det gått 16 månader sedan vi sågs och det är dags för val av borgmästare. Vår vän distriktsåklagaren och kandidaten O’Shea verkar ha klarat skandalen efter att ha låtit ta av handfängsel på en fånge, vilket ledde till en polismans död. En ung väggmålare blir vittne till mord och en Ed Gunn ligger stupfull i fyllecellen i väntan på Bosch som vill prata med honom i samband med ett cold case då ett antal unga kvinnor mördats för länge sedan, ett fall som låter misstänkt likt omständigheterna med Bosch mamma. Tonårsdottern Maddie (Madison Linz) sover i pappa Harrys extrarum och han stoppar om henne som vore hon ett litet barn, så som man gör ibland fastän de är stora, för att de ändå är så försvarslösa på något sätt. Bosch själv suckar djupt och tar en cigarett på balkongen. Det är mörkt och ingen jazzmusik hörs strömma ur högtalarna den här kvällen. Det råder snarare en dämpad, bekymrad och ödesdiger stämning över Los Angeles.

Scenen för säsongen är därmed effektivt uppsatt redan under de första minuterna och stämningen cementeras av det bombastiska beatet och tunga blåset i introt: »I've got a feeling and I can’t let go! I've got a feeling and I can’t let go!« Bosch, med alla sina känslor som han inte kan skaka av sig, måste envetet fortsätta följa upp lösa trådar som ingen annan bryr sig om och gräva vidare i historien. Men framtiden gör sig ständigt påmind i och med hans nya situation som ensamstående pappa, när nu ex-frun Eleanor åkt till Hong Kong för att få ordning på sitt äktenskap.

Vi blir introducerade till ytterligare ett fall som Bosch är involverad i tillsammans med nya åklagaren Benita (Paola Turbey). Det är en semi-känd regissör som är misstänkt för att ha mördat en ung aspirerande skådis medan de hade sex. Kan det bli mer »entertainment« som någon kläcker ur sig? Men det är ju nästan inte längre själva fallen som är det mest underhållande med Bosch, tycker jag, utan dramat runtomkring, alla karaktärerna som vi nu lärt känna. Jag följer med spänning Boschs chef, Billets (Amy Aquino), i hennes strävan att bli befordrad och samtidigt som hon tröttsamt suckar åt de inte helt subtila trakasserier hon får utstå från en annan chef. Och hur kommer polischef Irving (Lance Reddick) lyckas hantera sin sorg och skuld efter sonen som dog under sitt undercover-uppdrag?

Vidare undrar jag hur nära Bosch och hans partner Jerry (Jamie Hector) egentligen står varandra? Tål deras relation den smäll den får när de upptäcker att båda drivit iväg på eget håll med sina utredningar utan att prata med varandra? Och hur kommer Bosch fixa att vara heltidspappa och hitta en fungerande vardag med dottern när faran bokstavligen står på vakt utanför dörren. Jovisst, mordutredningarna knallar på. I varje avsnitt har någon tråd nystats upp ytterligare lite grann och i ett av fallen blir det snart ganska tydligt vem som är mördaren, men det är inte nödvändigtvis detta som driver historien eller här de viktigaste frågorna besvaras. Istället ger de bitar till pusslet som är Boschs eget liv.

BOSCH_301_03686.lg-1600x1600
Vad som också får Bosch att fängsla är staden och stämningen. Om det är något som får mig att drömma om Los Angeles så är det att se Bosch kvällstid cruisa fram på nån boulevard eller bara sittandes där på någon av kullarna i sitt glashus och fundera medan den lågmälda jazzen strömmar ut ur högtalarna och stadens alla ljus glimrar i bakgrunden. Dock är det är oftast ett mörkt och ruggigt Los Angeles vi möter nu. Det är natt eller tidig morgon Bosch smyger runt och gör något ingen annan ska veta om. Det är sen kväll när bilar svänger in på ensliga områden och ensamma oförsiktiga män luras och blir lurade. Dock verkar Bosch på något sätt trivas i mörket. Han är van vid att befinna sig i det och har lärt sig hantera det. Ute i dagsljuset däremot, när han till exempel ska övningsköra med sin dotter, är han livrädd stackarn.

Titus Welliver omfamnar så väl de olika nyanserna av Harry Bosch, den trygge medelålders, ganska vardaglige mannen som träget gör sitt jobb och ena minuten lyckas vara den ömsinte, lite tafatta tonårsföräldern för att i nästa bli värsta envisa, orädda super-kriminalaren. Så härligt att ha honom tillbaka!

Säsong 3 av Bosch finns nu tillgänglig på HBO Nordic.

Just nu på TVdags

Tips

Women in Horror 2018 – kvinnlig skräckfilmfest i helgen

19 februari, 2018
Kommentar

Bron är slut – Tack för allt, Saga Norén länskrim Malmö!

18 februari, 2018
Klipp

Se Robert Aschbergs dagliga protest mot sitt eget Aftonbladet TV-program

18 februari, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Brittiskt djupdrama som allra bäst i Trauma

18 februari, 2018
Intresseklubben Antecknar #48

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Denis Villeneuves Arrival

17 februari, 2018
TVdags betygsätter & tippar kvällens startfält

Melodifestivalen 2018: Kylie-schlager, en monsterrefräng & årets värdiga vinnare

17 februari, 2018
Kommentar

De arma tolv aporna – nu är det väl (r)evolution på gång?

16 februari, 2018
Nyhet

Tambor sparkas från Transparent efter sextrakasserianklagelserna

16 februari, 2018
Kommentar

Oscar Micheaux är amerikansk films verkliga svarta panter – varför har dagens kritik ingen aning?

15 februari, 2018
Trailer

Ute nu! Elastigirl i fokus i härlig Superhjältarna 2-trailer

15 februari, 2018
Lästips

WTF? Här är historien bakom den legendariska scenen från The Wire

15 februari, 2018
Pop Culture Confidential

I veckans podd: Del Toro-favoriten Doug Jones från The Shape of Water

14 februari, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel