Recension

Bluesrock & flyktingkris – i Kaurismäkis Ljus i natten lever hoppet

Betyg 4 av 5

Handelsresande Wikström lämnar sin alkoholiserade fru och satsar alla sina pengar på ett parti poker. För vinsten köper han en bedagad restaurang och får den motsträviga personalen på köpet. Samtidigt flyr unge Khaled från ett krigshärjat Syrien till Helsingfors och hamnar via omvägar på restaurangen, där han får jobb som undangömd alltiallo. Men restaurangen kämpar tafatt för att locka kunder, och myndigheterna är Khaled på spåren.

Ljus i natten hade premiär på filmfestivalen i Berlin i februari och plockade välförtjänt hem Silverbjörnen för Bästa regi. Det är Aki Kaurismäkis artonde långfilm och formspråket är intakt. Luggslitna människor, prövade av livet, i restauranger, ölkaféer, mörka lägenheter och tomma stadsgator. Stiliserad socialrealism med korthuggen deadpan-dialog. Ingen filmmusik förutom melankolisk bluesrock på finska. Tablåartade scener och stillsamt dråpliga repliker. Allt sett genom ett par förlåtande och kärleksfulla men aldrig sentimentala ögon.

Kaurismäkis formspråk är intakt. Luggslitna människor, prövade av livet, i restauranger, ölkaféer, mörka lägenheter och tomma stadsgator. Stiliserad socialrealism med korthuggen deadpan-dialog. Ingen filmmusik förutom melankolisk bluesrock på finska. Tablåartade scener och stillsamt dråpliga repliker.

Det »nya« hos Kaurismäki är flyktingtematiken, som han följer upp från sin förra långfilm, 2011 års Mannen från Le Havre. Khaled stoppas av oförlåtande myndigheter och hotas av brutala nynazister men får också räddning av den kärva humanism som hans nya finska vänner erbjuder – en liten strimma hopp i en hård värld. Khaleds kamp skildras mer realistiskt och skaver en smula mot Ljus i nattens övriga och klassiskt Kaurismäkiga filmvärld där tiden stått stilla, men jag tycker ändå att det funkar. Hans patos är tydligt men lyckligtvis aldrig övertydligt, och Ljus i natten är en av vårens finaste filmer.

Ljus i natten har biopremiär idag.

Just nu på TVdags

1927–2017

Vila i frid, Roger Moore – vi återupplever hans galna Sverigeresa 1966

23 maj, 2017
Tablåtips 23/5

Bäst på tv i kväll: Korrespondenterna avslutar säsongen i kaotiska Venezuela

23 maj, 2017
Kommentar

Tonårsdramat Riverdale – ett tack och hej till 1970-talisterna

23 maj, 2017
Nyhet

Universal hottar upp monsterstallet – välkommen till Dark Universe

23 maj, 2017
Tablåtips 22/5

Bäst på tv i kväll: Spännande upplösning i Line of Duty

22 maj, 2017
Recension

Twin Peaks är tillbaka – här är TVdags första reaktioner på premiären!

22 maj, 2017
Tablåtips 21/5

Bäst på tv i kväll: Ane Brun i Babels säsongsfinal

21 maj, 2017
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Snyggt såpiga & ständigt underhållande Riverdale

21 maj, 2017
Tips

Allt du behöver höra och läsa innan Twin Peaks återpremiär

20 maj, 2017
Tablåtips 20/5

Bäst på tv i kväll: Dramatisk balettdokumentär i SVT

20 maj, 2017
Trailer

E.T. möter Michael Clayton: se trailern för Netflix monstermysiga Okja

19 maj, 2017
Tablåtips 19/5

Bäst på tv i kväll: Rederiet-nostalgi i Svenska tv-historier

19 maj, 2017

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel