Recension

Bluesrock & flyktingkris – i Kaurismäkis Ljus i natten lever hoppet

Betyg 4 av 5

Handelsresande Wikström lämnar sin alkoholiserade fru och satsar alla sina pengar på ett parti poker. För vinsten köper han en bedagad restaurang och får den motsträviga personalen på köpet. Samtidigt flyr unge Khaled från ett krigshärjat Syrien till Helsingfors och hamnar via omvägar på restaurangen, där han får jobb som undangömd alltiallo. Men restaurangen kämpar tafatt för att locka kunder, och myndigheterna är Khaled på spåren.

Ljus i natten hade premiär på filmfestivalen i Berlin i februari och plockade välförtjänt hem Silverbjörnen för Bästa regi. Det är Aki Kaurismäkis artonde långfilm och formspråket är intakt. Luggslitna människor, prövade av livet, i restauranger, ölkaféer, mörka lägenheter och tomma stadsgator. Stiliserad socialrealism med korthuggen deadpan-dialog. Ingen filmmusik förutom melankolisk bluesrock på finska. Tablåartade scener och stillsamt dråpliga repliker. Allt sett genom ett par förlåtande och kärleksfulla men aldrig sentimentala ögon.

Kaurismäkis formspråk är intakt. Luggslitna människor, prövade av livet, i restauranger, ölkaféer, mörka lägenheter och tomma stadsgator. Stiliserad socialrealism med korthuggen deadpan-dialog. Ingen filmmusik förutom melankolisk bluesrock på finska. Tablåartade scener och stillsamt dråpliga repliker.

Det »nya« hos Kaurismäki är flyktingtematiken, som han följer upp från sin förra långfilm, 2011 års Mannen från Le Havre. Khaled stoppas av oförlåtande myndigheter och hotas av brutala nynazister men får också räddning av den kärva humanism som hans nya finska vänner erbjuder – en liten strimma hopp i en hård värld. Khaleds kamp skildras mer realistiskt och skaver en smula mot Ljus i nattens övriga och klassiskt Kaurismäkiga filmvärld där tiden stått stilla, men jag tycker ändå att det funkar. Hans patos är tydligt men lyckligtvis aldrig övertydligt, och Ljus i natten är en av vårens finaste filmer.

Ljus i natten har biopremiär idag.

Just nu på TVdags

Recension

Schumers romcom I Feel Pretty - småkul men med grumliga budskap

25 maj, 2018
Pop Culture Confidential

I podden: Craig Mazin om skrivande, Weinsteins & HBO:s Chernobyl

24 maj, 2018
Klipp

Busig cello & skränig kör? Så här kan man också se prinsbröllopet

24 maj, 2018
Nyhet

Smiley! Regina King & Don Johnson i Lindelofs Watchmen-pilot för HBO

24 maj, 2018
Intervju

SD-snowflakes vansinniga på TVdags Åkesson-bild – därför gjorde vi det

23 maj, 2018
1933-2018

Philip Roth död – men The Wire-Simon ger liv åt hans ord i miniserie

23 maj, 2018
Recension

5 rätt & 5 fel med Solo: A Star Wars Story – I have a nja feeling about this

23 maj, 2018
Fotboll

Bästa VM-uppladdningen? Här är alla SVT:s VM-krönikor sedan 1982

22 maj, 2018
Recension

Sanningen om de asylsökande som inte ville gå av bussen – nypremiär för viktig SVT-serie

22 maj, 2018
Kommentar

Debattör stoppad igen – SVT:s beröringsskräck med rasism är ett public service-svek

22 maj, 2018
Recension

The Alienist: Bestialiska pojkmord i sekelskiftesmiljö

22 maj, 2018
Trailer

I höst kommer Mowgli – men vem vill se ännu en Djungelboken-version?

21 maj, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel