TVdags-kalendern lucka 10

Behöver du vägledning? Fråga dig vad syster Crane skulle ha gjort

När jag känner mig rådvill eller irriterad på min samtid ställer jag mig frågan: Vad hade Nurse Crane gjort? Då blir jag lugnare.

Den rakryggade barnmorskan med den rådiga uppsynen är både ledsagare och vän. Finns det någon jag skulle vilja skåla i glögg med denna jul är det hon. Och kanske ge henne en ny kofta, den hon har på sig har nog hängt med sedan 1940-talet nu. Visst, hon kan vara en paragrafryttare ibland men ingen känner mer empati för sina medmänniskor är Phyllis Crane. Hon är en förebild både i yrkesrollen och privat - och en av de främsta och finaste feminister man kan se på tv.

Ibland när man blir så jävla förbannad på att vi fortfarande dras med en massa misogyn skit så kan man se lite Barnmorskan i East End, som en slags tv-seriernas Sobril.

Barnmorskan i East End handlar inte om Phyllis Crane alls. Under seriens första säsonger följer vi istället Jenny Lee, en tråkduktig, nyexaminerad barnmorska som 1957 får sin första anställning bland nunnorna i Nonnatus House i Poplar i Londons East End. Området (och London i stort) är vid denna tid enormt fattigt på en nivå som är svår att föreställa sig idag: det råder arbetslöshet, husen är totalt nedgångna och rena infektionsriskerna att stiga in i. Här föder arbetarklassens kvinnor sina barn. I England sköts förlossningsfrågor och kvinnohälsa fortfarande av nunnor i en tid då kvinnor inte får öppna bankkonton i eget namn och är man gravid och ogift kan man lika gärna fly landet. Framtiden är liksom redan över för dem.

Serien utvecklas från att vara tillrättalagd och mysig där varje dilemma eller problem har en lösning (om så bara en kopp te och lite omtanke) till att spegla en tid som var och hur den spelat roll i vår moderna samtid. Detta är en sån enorm public service-tanke att jag blir rörd. För den funkar. Ibland när man blir så jävla förbannad på att vi fortfarande dras med en massa misogyn skit så kan man se lite Barnmorskan i East End, som en slags tv-seriernas Sobril, och tänka att okej, inte mycket kanske har hänt sedan i tisdags men det har hänt lite det senaste sjuttio åren i alla fall. Innan man går ut i nutiden igen och ser att USA:s president röstat bort den kvinnliga rösträtten eller vad nästa bakslag nu blir.

Inte för att sextiotalet var en dans på rosor. I ett bra avsnitt visas hur p-pillrets introduktion i kvinnors liv å ena sidan innebar en frihet men å andra sidan, well, dels var de tidiga pillren förknippade med allvarliga hälsorisker och dels fanns ju inte så mycket sexuell frihet att hämta ändå i en tid som ser kvinnor som knappt myndiga varelser.

Desto mer aktuell känns moderniseringen av sjukvården som porträtteras. Diskussionen om de stora, moderna barackerna där man visserligen har den senaste utrustningen men saknar den personliga kontakten versus de små, primitiva lokalsjukstugorna där alla vet vad man heter och var man bor. Privata val versus statliga och så vidare. Särskilt viktig blir denna diskussion om man också tänker att i en tid då kvinnor knappt arbetar och inte får vara särskilt självständiga så blir ens identitet desto viktigare. Att bli sedd, tagen på allvar och mer respekt. Att vara någon - mamma eller barnmorska.

Nurse Crane exemplifierar detta bra. Hon är en kvinna i mogen ålder so sedan lämge förlikat sig tanken på livet som ogift. Hon kallar sig själv istället för en »spinster« (ungmö, singelkvinna), trivs i sitt eget sällskap och ser ingen anledning till varför inte hon skulle kunna lära sig spanska eller köra bil. Hon gör båda delarna. Men hon är också något av en karriärist, lär gärna ut sina kunskaper till de yngre kvinnorna omkring henne vare sig de bett om det eller inte. Men även detta har jag överseende med – hon växte upp med en ensamstående mor som fick kämpa både ekonomiskt och mot samhällets inte alls särskilt milda blick med vilken man såg på ogifta mödrar. Hon vill helt enkelt att alla kvinnor ska nå långt här i livet. Men alla älskar såklart inte Nurse Cranes självpåtagna roll som guvernant. Man skrattar bakom hennes rygg, inte sällan råkar hon ut för personer som vill trycka ned henne.

Nurse Crane är inte med i serien från första början men det är andra barnmorskor, som underbara Beatrice »Trixie« Franklin, vars käckhet och intresse för läppstift och filmstjärnor inte på något sätt ska misstas för ytlighet. Nurse Franklin är en person som begripit att den yttre kontrollen påverkar den inre. Hon sätter människan före regeln och räds inte att ta de svåra besluten – bara hon får rätta till håret först. För som sagt, det yttre speglar ju det inre och vise versa. Det är det man glömmer så lätt. Att det funkar åt båda hållen, menar jag. Att ett noggrant och perfekt applicerat läppstift faktiskt kan stilla nerver som just skakats av, säg, en prematur födsel eller en baby som krävts av navelsträngen runt halsen.

Britterna är som bekant världsbäst på att göra julspecialer med extra nostalgi – ytterligare an anledning att se Barnmorskan i East End.

Det var en manlig vän som fick in mig på Barnmorskan i East End. Vid tillfället hade han tankar på att skola om från det tröttsamma och utmattande arbetet som politisk journalist till det mer hoppingivande och livsbejakandet yrket barnmorska. Han tillade att han ofta såg på serien om morgonen när ingen annan i huset var vaken och att han vid fler än ett tillfälle fällt en tår över frukostkaffet med laptopen i knät. Han hann torka bort den lagom till att döttrarna kom ned för att göra sig redo för skola och dagis.

Det var inget av detta som väckte min nyfikenhet, jag har inga känslor förknippade med barnafödande. Däremot lockades jag av tidsepoken och seriens porträtt av fattigdomen. Men ju mer jag har sett (serien finns i sex säsonger) ju mer har min respekt för yrket barnmorska ökat. Jag hade helt enkelt ingen referens tidigare. Jag har också kommit att uppskatta de fina och alltigenom vackra karaktärerna i serien. Ja, även i sina mest parodiskt överdrivna stunder och även i de mest tillrättalagda och sockersöta situationer. Som när den lekfulla nunnan stjäl karameller från barnavårdscentralen eller när prästdottern ska smaka sherry. Men herregud, vem vill inte ha lite trevliga saker i sitt liv, eller på tv. Britterna är ju dessutom som bekant världsbäst på att göra julspecialer med extra nostalgi – ytterligare an anledning att se Barnmorskan i East End.

När man porträtterar svåra ämnen som religion, homosexualitet och arbetslöshet bland Londons mindre bemedlade under det sena 1950-talet och framåt är det under förmildrande och ibland rent förskönande former, detta måste tyvärr sägas. En blivande far ertappas i en annan mans armar men det slutar med förståelse från omgivningen. Svårt att tro eftersom homosexualitet var ett brott i Storbritannien fram till 1967. Till exempel. Men detta ska man faktiskt strunta i för detta är ingen serie som vill porträttera historien och verkligheten så mycket som att hylla alla de underbara kvinnor som fört historien framåt till idag.

Alla dessa underbara kvinnor som tagit hand om hemmet medan mannen jobbar i hamnen, passar alla ungarna i kvarteret eftersom man hjälper varandra och alla dessa fantastiska barnmorskor som sett till mamma och barn och ingenting annat. Allt annat ovidkommande. Snacka om systerskap! Och som ett ankare i detta finns min förebild Nurse Crane: alltid rådig,  aldrig osympatisk. Så glad att ha hittat henne.

Barnmorskan i East End finns på Netflix.

Just nu på TVdags

Streamingtips

Netflix-sommar: Seriemördare lös i kostymdeckaren The Alienist

17 juli, 2018
Nyhet

Stranger Things-nytt! Då är det premiär för säsong 3

16 juli, 2018
Streamingtips

Netflix-sommar: Mysig & familjär mattävling i The Big Family Cooking Showdown

16 juli, 2018
Kommentar

Oacceptabelt aningslöst när Chris Härenstams sa »ut med skiten« mot Pussy Riot

15 juli, 2018
Premiär i dag!

Sacha Baron Cohen tillbaka & jobbigare än någonsin – årets politiska satirserie!

15 juli, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Pånyttfödd kvinnofrigörelse i The Handmaid's Tale-finalen

15 juli, 2018
Streamingtips

Netflix-sommar: Skådis-guld med Martin Freeman i zombierullen Cargo

15 juli, 2018
Streamingtips

Netflix-sommar: Calibre gräver ner sig i huvudpersonernas psykologi

14 juli, 2018
Trailer

En försmak av underskattade Casuals fjärde & sista säsong

14 juli, 2018
Tablåtips

Vilken underbar mardröm! Channel Zero-maraton i natt

13 juli, 2018
Klipp

En stjärna är född? FBI:s Peter Strzok fick applåder i stället för stryk i en galen hearing

13 juli, 2018
Streamingtips

Netflix-sommar: Förortsmammor blir kriminella i Good Girls

13 juli, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel