Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Handmaid's Tale – centralverk om Trumpismen

Betyg 5 av 5

I morse läste jag den här tweeten:

Skärmavbild 2017-06-11 kl. 12.39.59

Det är så mycket där som resonerar direkt med tv-dramaversionen av Margaret Atwoods dystopiska roman The Handmaid's Tale, uppdaterad från 1985 till en högerkristen Trump-konsekvens av dagens USA. En nation som i både boken och serien kuppats till totalitär tokreligiös terrorstat med bibliska sharialagar. Kvinno- och hbtq-synen är lättigenkännligt USA-konservativ men samtidigt helt kompatibel med IS världsbild.

Serieskaparen Bruce Miller har gjort två fundamentala, tematiska tillägg som både lyfter historien som politiskt samtidsdrama och gör den mer spännande som tv-serie.

Jag har regelbundet återkommit till hur viktigt det blivit för amerikanska dramaserier just nu att just problematisera Donald Trumps ny-auktoritära demokratihot. Nya House of Cards-säsongen gör det, liksom Madam Secretary, The Good Fight, Homeland, American Crime, ColonyThe Americans, Incorporated … och, nej, det är inte jag som ser Trump-spöken när jag adderar The Handmaid’s Tale till den listan. Både Margaret Atwood själv, som varit djupt involverad även i tv-versionen, och huvudrollsinnehavaren och serieproducenten Elisabeth Moss har pratat mycket om hur trovärdig serien är, och är ämnad att vara, just på grund av Donald Trump och mörkerrörelsen bakom honom.

Atwood har tidigare sagt att alla skeenden i hennes roman har hänt på riktigt, någon gång, någonstans – och alla uppdateringar och tillägg i tv-serien linjerar med den ambitionen. Vill man ha en aktuell parallell från verkligheten är det bara att studera Trumps statsbesök i Mellanöstern för tre veckor sedan, och hur han i kommentarer efteråt röjde att han i USA skulle vilja se lite mer av Saudiarabiens respekt för överheten.

USA har kuppats till totalitär tokreligiös terrorstat med bibliska sharialagar. Kvinno- och hbtq-synen är lättigenkännligt USA-konservativ men samtidigt helt kompatibel med IS världsbild.

90 procent av allt som händer Elisabeth Moss huvudperson är exakt som i boken, men serieskaparen Bruce Miller har samtidigt gjort två fundamentala, tematiska tillägg som både lyfter historien som politiskt samtidsdrama och gör den mer spännande som tv-serie:

För det första är flashbacksekvenserna kraftigt utbyggda (de bästa sedan Lost!), tillbakablickar från de olika karaktärernas liv innan militärkuppen, vilket gett plats för många paralleller med dagens Trump-våg och dess häxbrygd av alt-right-höger och fundamentalistisk kristendom; inte minst hur landet, på grund av den kristna fascistgruppens egna personliga intressen, frivilligt avsäger sig världsledarrollen både politiskt och ekonomiskt.

I boken finns inte tillnärmelsevis lika mycket bakgrund, vilket också gör att det som finns där blir desto hårdare understruket – när kvinnorna berövas sin frihet genom att den nya kupp-regimen stryper alla deras banktillgångar och inför en lag som förbjuder kvinnor att förvärvsarbeta, då ekar romanen av 1980-talsfeminism; medan samma skeende i tv-versionen i stället blir en av många fler länkar och nycklar i ett längre, bredare narrativ.

The Handmaid’s Tale ett spänningsmoment vi sällan ser i post-apokalyps-fiktionen – hoppet om att diktaturen ska störtas och att huvudpersonerna ska få tillbaka sina gamla liv.

Och för det andra har Bruce Miller (tidigare mest känd för serier som Eureka, The 4400 och The 100, så detta är rejält kvalitetskliv för honom) frångått Atwoods hela subjektiva berättargrepp att låta historien utgå från Elisabeth Moss-karaktären allena. Även detta fördjupar det samhällspolitiska perspektivet och låter oss förstå mer av hur världen utanför den nya USA-diktaturen ter sig – med ett FN som genomdrivit ett handelsembargo mot Gilead (som USA numera heter), ett EU som håller på att äta upp dollarns värde, ett frihetligt Kanada som huserar en USA-exilregering, och ett Mexiko så hårt drabbat av en global fertilitetskris att man lockas att rädda Gileads handelsbalans via ett bilateralt sex-trafficking-avtal(!).

Men precis som Madam Secretary och House of Cards grumlar The Handmaid’s Tale också de allegoriska gränserna på ett spännande sätt. En konsekvens av Gileads militärkupp är att ex-USA plötsligt går i bräschen igen i klimatarbetet. Man har skurit ner koldioxidutsläppen med 78 procent (mycket för att man demonterat all popkulturell livsstilsindustri, men ändå).

En annan väldigt intressant kvalitet hos serien, tack vare att den bygger på Atwoods bok, är att vi slipper de sedvanliga dystopiklichéerna om en hel efter-katastrofen-värld där allt redan är för sent. I stället adderas i The Handmaid’s Tale ett spänningsmoment vi sällan ser i post-apokalyps-fiktionen – hoppet om att diktaturen ska störtas och att huvudpersonerna ska få tillbaka sina gamla liv. Seriens tonläge och stilistik må ha inspirerats av Alfonso Cuaróns Children of Men), men alla som läst Atwoods roman vet att den har en helt annan sorts horisont.

Med allt detta sagt – i allra första hand är The Handmaid's Tale ändå ett psykologiskt och emotionellt relationsdrama som låter oss identifiera oss så hårt med rollgestalterna att det ofta gör ont att titta. Det senaste, näst sista avsnittet är, jämte Jimmy McGoverns nya BBC-serie Broken, det mest känslostarka som kan ses på tv just nu.

Avslutningsvis ett par kritiska punkter som jag undrar om ni håller med mig om?

  • Den symboliska övertydligheten blir ibland lite kvävande, i synnerhet när den tjocka soundtrackmusiken lägger en basmatta under bilderna – som när vi fått se människor hängda i kyrkan (bilden ovan), och kameran avslutar med att zooma in på en sönderslagen änglastaty. Skenheligheten hade redan framgått!
  • Och jag har lite svårt med tidsperspektivet. Handelsdelegaten från Mexiko pratar om sin hemstad, där »inte ett enda överlevande barn hade fötts på sex år«, varpå vi i samma sekvens får veta att huvudpersonens make är född 1980 – och han spelas av en 36-årig O. T. Fagbenle. Alltså utspelar sig The Handmaid's Tale precis nu – och vill få oss att acceptera att en stor mexikanskt stad inte sett ett enda levande nyfött barn sen 2010. Hade det inte varit bättre att förlägga handlingen till typ 2028?

Kjells topp-10

  1. The Handmaid's Tale (Hulu/HBO Nordic)
  2. Broken (BBC)
  3. Torpederna (C More)
  4. Kingdom (DirecTV)
  5. House Of Cards (Netflix)
  6. Better Call Saul (AMC/Netflix)
  7. Fargo (HBO Nordic)
  8. Nashville (CMT)
  9. Twin Peaks (HBO Nordic)
  10. Wanted (Seven Network)

Toras topp-3

  1. Casual (Hulu/HBO Nordic)
  2. Shots Fired (Fox/Viaplay)
  3. Crashing (Channel 4/Netflix)

Henriks topp-3

  1. Broken (BBC)
  2. Kingdom (DirecTV)
  3. Better Call Saul (AMC/Netflix)

Stefans topp-5

  1. Twin Peaks (HBO Nordic)
  2. Fargo (HBO Nordic)
  3. The Handmaid’s Tale (HBO Nordic)
  4. Skam (SVT)
  5. Broadchurch (TV4)

Blomdahls topp-3

  1. Kingdom (Audience Network)
  2. Animal Kingdom (Viaplay)
  3. I'm Dying Up Here (Showtime/HBO Nordic)
  4. House Of Cards (Netflix)
  5. I Love Dick (Amazon Prime)

Just nu på TVdags

Nyhet

Linda Hamilton tillbaka som Sarah Connor i Terminator 6

20 september, 2017
Trailer

Alicia Vikander är Lara Croft – se första trailern för nya Tomb Raider

20 september, 2017
Tablåtips 19/9

Bäst på tv i kväll: Luuks Fråga Lund är klassisk public service

19 september, 2017
Pop Culture Confidential

Exklusiv Pamela Adlon-intervju i veckans podd – om Better Things & föräldraskap

19 september, 2017
Nyhet

Lukas Moodysson gör bonnig BUP-dramedy för HBO Nordic!

19 september, 2017
Nypremiär från NonStop Timeless

Den fullkomliga konstupplevelsen – Jane Campions Pianot på bioduk igen

18 september, 2017
Kakfest

Han gör det igen: Roy Fares förför oss i Amerika

18 september, 2017
Tablåtips 18/9

Bäst på tv i kväll: Virtuos Vera Vitali i SVT-dramat Hinsehäxan

18 september, 2017
Kommentar

Hammarby Hockeys webb-tv bjuder på extremt stillastående spel

17 september, 2017
Tablåtips 17/9

Bäst på tv i kväll: Folkligt, festligt, flummigt – ny musik-reality med Ebbot

17 september, 2017
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: HBO Nordics satsning på Rellik och Liar

17 september, 2017
Till minne

TVdags om Harry Dean Stanton: så bräcklig, så odödlig

16 september, 2017

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel