Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Netflix-psykologdramat Gypsy växer på djupet

Betyg 4 av 5

»If you focus so much on what you should feel, you don't really know what it is you do feel.«

Detta är en nyckelreplik från Naomi Watts huvudperson, psykologen Jean, i Netflix-dramaserien Gypsy – men inte riktigt på det sätt som man kanske först tror. Visserligen finns där en viss genuin insikt som har direkt med seriens mål och mening att göra. Men, samtidigt: repliken sägs av Jean när hon är hög, och hon säger samtidigt att det »inte finns någon verklighet« utan att »allt handlar om perspektiv« – och vad vi efterhand inser om Jean är att hon inte vet själv om hon skapar alternativa perspektiv för att fly verkligheten runt omkring sig själv eller komma närmare verkligheten inom sig.

Jean är hängiven sitt jobb men samtidigt katastrofalt oetisk på grund av sin sammanblandning av egna och patienters behov och perspektiv, och sitt eget statiska identitetsproblem.

Hon har ingen aning. Vilket är en enormt spännande kontrast till den Jean vi oftast ser i serien, när hon både mikro-organiserar sin jobb- och familjevardag och oavbrutet tar kontrollerade risker genom tre hemliga, förbjudna dörrar som en alternativ persona, en journalist som bär hennes (tror jag) flicknamn. Dessa tre dörrar är hennes KBT-patienter, som hon försöker hjälpa, och förstå bättre, genom att söka kontakt med närstående till respektive patient och manipulera dem – dels till vad hon tror gagnar patienterna, men dels också för egen emotionell vinning. Jean är hängiven sitt jobb men samtidigt katastrofalt oetisk på grund av sin sammanblandning av egna och patienters behov och perspektiv, och sitt eget statiska identitetsproblem.

Detta i sig är en av de absolut mest spännande premisserna jag sett i dubbellivsgenren.

Och det allra bästa är att all spänning (och, ja, serien är verkligen spännande) kreeras utan att bindas upp kring ett halvkrystat kriminalfall som ett otrohetsdrama som The Affair (och ja, Gypsy är ett otrohetsdrama också). Spänningen här utgår från mänskliga möten, psykologisk perception, vardagslögner, eskapistiska fantasier.

Under de första avsnitten trodde jag att de tre KBT-patienternas historier var sekundära, och såg det som en svaghet, men efterhand insåg jag att de tvärtom var både centrala och hade riktiga djup – i slutändan upplevde jag dem med samma berörande styrka som fallen i In Treatment. Och detta gäller ett flertal av seriens tillgångar: man blir först efterhand varse om hur genomarbetade de är, vilket fäste de har i narrativet. Bara en sådan sak som huvudpersonens boxningstränande – först i slutet av säsongen får man en (oerhört tillfredsställande) förklaring till det också.

Och först nu, precis som jag tänkte avrunda den här texten, inser jag att jag ännu inte nämnt den underbara Maren Heary som den nioåriga dottern med begynnande trans-medvetenhet, för att inte tala om en stark Billy Crudup som pappan och maken, som man i inledningen av serien förleds att tro är en familjeförsummande arbetsnarkoman men i själva verket är den som håller ihop familjen.

Och, visst ja – sexet! Det är mycket sex i Gypsy. Sexscener som inte bara tjänar syftet att vara sexiga utan är relevanta för berättelsen och den psykologiska karaktärsförståelsen.

Vad jag heller inte nämnt, och inte kommer att nämna, är den djupare intrigen som avtäcks långsamt och gör att man både får rysningar efter sista avsnittets kusliga slutscen och omedelbar längtan efter säsong 2.

Samtidigt, med tanke på hur starkt hela serien hänger ihop, är det spännande och överraskande att erfara hur improvisatoriskt och flexibelt man ändå förhållit sig under inspelningarna:

Gypsy har en problematiskt titel. Romska organisationer i USA har med rätta protesterat. Att serien heter som den gör beror på serieskaparen Lisa Rubins nära kontakt med Stevie Nicks, vars låt Gypsy (från Fleetwood Macs Mirage-album 1982) har en känslomässigt fundamental innebörd för Rubin och serien, och vilken Stevie Nicks själv, som ledtema, gjort en rätt fantastisk, och väldigt kongenial, nyinspelning av. Jag ogillar att serien heter som den heter, men har inte klickat på »Hoppa över introt«-knappen en enda gång på tio avsnitt.

Kjells topp-10

  1. Gypsy (Netflix)
  2. Broken (BBC)
  3. Fearless (ITV)
  4. Kingdom (DirecTV)
  5. The Betrayed Girls (BBC)
  6. Snowfall (FX/HBO Nordic)
  7. Nashville (CMT)
  8. GLOW (Netflix)
  9. Riviera (Sky)
  10. Wanted (Seven Network)

Patriks topp-3

  1. Circle: Two Worlds Connected (tvN)
  2. Min faster i Sarajevo (SVT)
  3. Hood Adjacent with James Davis (Comedy Central)

Toras topp-5

  1. Casual (Hulu/HBO Nordic)
  2. Pretty Little Liars (Freeform)
  3. Kejsaren är naken (YouTube)
  4. Grace and Frankie (Netflix)
  5. Gypsy (Netflix)

Jimmys topp-5

  1. Preacher (AMC/Viaplay)
  2. Master of None (Netflix)
  3. Grace and Frankie (Netflix)
  4. Gift vid första ögonkastet Norge (SVT Play)
  5. Akuten (SVT Play)

Just nu på TVdags

Pop Culture Confidential

I veckans podd: Vi pratar med Queer Eye-stjärnan Karamo Brown

23 februari, 2018
Klipp

Äntligen! Se den ultimata trailern för Solo: A Star Wars Story

22 februari, 2018
Recension

Mer Homeland än Bron – premiär för svenskdanska terrordramat Gråzon

22 februari, 2018
Premiär

Nu kommer Skam-klonerna – se första avsnittet av Skam France!

21 februari, 2018
Streamingtips

Nya & kommande filmer på Netflix i februari – vi plockar guldkornen!

20 februari, 2018
Kommentar

I veckans Homeland: Gorbatjov-look-alike & hacker-revansch

19 februari, 2018
Tips

Women in Horror 2018 – kvinnlig skräckfilmfest i helgen

19 februari, 2018
Kommentar

Bron är slut – Tack för allt, Saga Norén länskrim Malmö!

18 februari, 2018
Klipp

Se Robert Aschbergs dagliga protest mot sitt eget Aftonbladet TV-program

18 februari, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Brittiskt djupdrama som allra bäst i Trauma

18 februari, 2018
Intresseklubben Antecknar #48

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Denis Villeneuves Arrival

17 februari, 2018
TVdags betygsätter & tippar kvällens startfält

Melodifestivalen 2018: Kylie-schlager, en monsterrefräng & årets värdiga vinnare

17 februari, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel