Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Feministtrion Feud-Joan, Grace & Girlboss-Sophia

A Handmaid’s Tale och dess knytnävsslag i all ära, men det är några andra serier som, ibland av glädje ibland av smärta, fått mitt feministiska hjärta att slå några extra slag de senaste veckorna. Som jag tidigare skrivit blir jag gladast när jag får se kvinnor på tv som är mångfacetterade, har djup och som helst inte hjälper till att bygga upp någon stereotyp vision om hur kvinnor ska vara – mentalt starka, snygga, sexiga och framgångsrika – utan i stället berättar om kvinnor med alla möjliga olika fantastiska såväl som depraverade och besvärande egenskaper samt den resa de gör. Förra veckan var det Joan, Sophia och Grace som grep tag i mig extra mycket.

Jättekul är det när han klagar på att hon aldrig frågar honom om något. Jo, det är inte bara män som pladdrar på om sig själva utan att ställa en enda fråga till sin dejt.

Efter de första avsnitten av Feud: Bette and Joan var jag framför allt imponerad av Susan Sarandons fantastiskt karismatiska Bette Davis, men ju längre serien fortgick desto mer borrade sig Jessica Langes Joan Crawford in i mitt hjärta. Jag vet inte om detta är ett helt sant porträtt av Crawford, men i vilket fall har det varit otroligt fascinerande att följa denna kvinna, så osäker och sårbar och samtidigt så otroligt driftig, orädd och professionell. När Joan i finalavsnittet ser sig själv på bild i tidningen eller i spegeln då hon försöker knäppa den glamorösa klänning som blivit för liten känner hon inte igen sig själv. Bilden stämmer inte överens med hur hon fortfarande ser sig själv eller med den bild hon alltid ämnat visa upp för världen. Inte bara är hon inte den hon vill vara längre, hon har ingen aning om vem kvinnan i spegeln faktiskt är.

Jessica-Lange-feud-emmy

I drömsekvensen blottar hon sig helt för Jack Warner och Hedda Hopper: »I spent my whole life being Joan Crawford, a woman I created for others. I don’t know who I am, when I’m by myself.« Och det blir så plågsamt verkligt i hennes scener med assistenten/sällskapsdamen Mamacita, som fast hon själv ger ett mycket oansenligt intryck, lämnar ett gigantiskt tomrom efter sig i Crawfords lilla värld varje gång hon går. Hela sitt liv har Joan kämpat för att dölja »that sad ratch« som hon kallade sig själv, för att vara den som hon trodde sig behöva vara för att synas och göra karriär och det det gjorde slutet på hennes resa så otroligt sorglig och Joan så otroligt ensam att man bara ville gråta. Ett plågsamt pris att betala för åtagandet att vara alla till lags.

När Joan i finalavsnittet ser sig själv på bild i tidningen eller i spegeln då hon försöker knäppa den glamorösa klänning som blivit för liten känner hon inte igen sig själv.

Häromveckan fick jag mejl från Netflix som berättade att de lagt till en serie de trodde kunde passa mig. Jag kollar om de har rätt, tänkte jag. Den har en tjej i huvudrollen och handlar om en ung kvinna som bygger upp ett eBay-företag i början av 2000-talet. Det kan ju vara nåt. Efter tio av tretton avsnitt så får jag nog säga att Netflix hade rätt. Deras originalserie Girlboss är inte alls dum och jag känner ett visst lyckorus av att, efter att ha sett Joan Crawford anstränga sig så för att vara den hon tror att andra vill ha, få träffa 23-åriga Sophia Marlowe (Britt Robertson) - född ca 80 år efter Joan Crawford – som överhuvudtaget inte har förmågan att vara någon annan än precis sig själv och aldrig riktigt förstått konceptet att vara tillags.

Sophia framstod i början som något av en stereotyp extrem-extrovert utan djup. Hon är väldigt impulsiv och med känslorna på ytan, vilka alltid uttrycks högt precis här och nu inför alla som är i närheten, utan nån hänsyn till om de sårar. Hon bryr sig inte om världsliga saker som att som att komma i tid, vara vänligt bemötande eller följa regler. Hon är ostrukturerad och gränslös, äventyrlig och våghalsig och struntar fullständigt i vad som är passande och förväntat. Jag tyckte det var tröttsamt först, men efter samtidigt tvingat mig igenom ett avsnitt av web-serien Famous in Love, med Bella Thorne i huvudrollen, som HBO Nordic gjort tillgänglig, så ändrade jag mig kvickt. För till skillnad från Thornes otroligt trista, slätstrukna och opersonliga Paige, så har verkligen Sophia Marlowe en personlighet som långsamt fördjupas. Efter några avsnitt är jag riktigt fängslad av Sophia och ser henne som långt ifrån stereotyp om än något extrem. Och kanske är det precis en sådan här personlighet man måste ha för att lyckas skapa ett framgångsrikt internetföretag och historien bygger på verkliga händelser.

gb_101_unit_02320_r_crop-2

Även Sophia ser sig i spegeln till exempel i second hand-butiken när hon hittat en jacka som hon tror är värd bra mycket mer än prislappen. Till skillnad från den äldre Joan som i spegeln såg sitt riktiga jag som hon inte riktigt ville veta av för hon inte visste vem det var, så använder Sophia spegeln för att inspektera sig själv och just utforska vem hon verkligen är och vem hon kan bli. Sophia är ung och vad hon ser i spegeln är möjligheter, vad hon kan göra och vad hon kan få. Och ja, hon får faktiskt drömma om att ha allt som Barbie har: »Corvette, dream house, jacuzzi«, för vem vill inte ha det? Jag noterar att hon inte drömmer om Ken dock. Senare använder hon spegeln för att komma på vilket namn hon ska ge sitt nya företag. Här handlar det inte om att hitta på en image som passar företaget utan att ge företaget det namn som representerar den hon redan är – en ung, snygg, kaxig tjej med ett öga för mode och vintage.

När det ändå inte fungerar att övertyga äldre vuxna män i sin omgivning att hon faktiskt är en vuxen kvinna, varför ska hon ens försöka?

Att hela tiden vara sig själv är dock inte problemfritt. Sophia får hela tiden kämpa med bilden av henne själv och hur andra ser henne, dvs som en liten tjej i stället för en vuxen kvinna, även om hon »möter alla kriterier för att vara kvinna« som hon själv deklarerar. Det är ju inte utan att hennes impulsiva sätt kan ge ett barnsligt intryck. Hon är egocentrisk, har svårt att behärska sig och får utbrott – och hon har en betalningsanmärkning. Men hon vägrar att ändra sig. Hon gör i och för sig ett försök med sin pappa, tonar ner och försöker »tala hans språk«, men när det ändå inte fungerar att övertyga äldre vuxna män i sin omgivning att hon faktiskt är en vuxen kvinna, varför ska hon ens försöka? Hon behöver minsann inte föra sig på ett visst sätt bara för att det förväntas av henne, för hon driver ju faktiskt ett framgångsrikt företag. Det ska väl räcka som bevis på att hon är vuxen?!? Ja, det kan man faktiskt tycka. Lite roligt är det när bästa vännen Annie (Ellie Reed) på skoj beskyller henne för samma sak när det tittar på kontorsutrymmen: »No, no no, try see what is under the surface! Now you are only using your man-eyes«.

Det finns en annan aspekt i Girlboss och hos Sophia som intresserade mig just för jag inte sett det ofta och det handlar om förhållandet till sex. Att våga äga och bejaka sin sexualitet har varit en del av feministiska framtåget – tjejer gillar också sex och behöver inte vara passiva eller dygdiga utan kan aktivt både ta för sig och njuta av det. De unga kvinnorna i Girls är typ-exempel på detta, alla är drottningar över sitt eget sexliv, tar vad de vill ha, när de vill ha det och verkar inte bry sig alltför mycket om det för tillfället är tafatt, kinky eller bara fantastiskt. Möjligen får tonårsflickor inte porträtterats så än, men trevligt nog ses inte äldre kvinnor längre som asexuella varelser som har fått sitt för längesedan. Men igen gillar jag hur kvinnor tillåts vara olika utan att det problematiseras. För samtidigt som Grace, i Grace and Frankie, häromveckan tog ett stort steg framåt och uppmanar även andra äldre kvinnor att omfamna sin sexualitet, så framställs Sophia som en tjej som faktiskt inte verkar tycka det där med sex är så speciellt hänförande.

1280_Grace_and_Frankie_Season_3

Vi börjar med Grace som verkligen har växt sen den dag Robert lämnade henne för en annan man. Inte bara har hon lärt sig njuta av sex efter år med sin homosexuelle man och hans som det nu framkom speciella preferenser. Hon har nu fullt upp med att tillsammans med Frankie ta fram ergonomiskt anpassade vibratorer för kvinnor med olika krämpor. Och jag riktigt pös av stolthet när reserverade, konservativa Grace i avsnittet Fokusgrupper, tog ett djupt andetag innan hon tog tjuren vi hornen och frågade rätt ut, dem hon precis insett var en kristen bönegrupp, om hur det kändes i deras artros- och reumatism-plågade händer efter att de hade onanerat? Tack Netflix för ni gör en så rolig, samtidigt så engagerande berättelse om dessa 70+-åriga kvinnor. Grace resa är en fröjd att följa och Jane Fonda är absolut fantastisk!

Jag riktigt pös av stolthet när reserverade, konservativa Grace frågade bönegruppen rätt ut om hur det kändes i deras artros- och reumatism-plågade händer efter att de onanerat.

»I hate being a woman« proklamerar dock Sophia inför Annie medan hon packar underkläder inför sin biltur till Los Angeles, där hon ska träffa den relativt nya pojkvännen efter att inte ha träffat honom på ett tag. Och det är förväntningarna som förknippas med rollen som kvinna hon hatar. Redan vid första mötet med Shane (Johnnie Simmons) verkar inte sex och att själv njuta vara något mål. Det var ju i och för sig första gången och det är inte så att hon gör sig själv oviktig utan snarare att det viktigaste verkade vara att ha en säng att sova i den natten. Även fortsättningsvis verkar sex vara något som inte uppbådar något större engagemang från henne. Inför resan verkar nervositeten för att det inte ska bli bra få henne att fullkomligt överkompensera sin förefallna liknöjdhet genom att dråpligt tala om för honom vilken knullfest som väntar honom där på hotellet. Igen gör hon ett försök att vara någon hon inte är och misslyckas kapitalt. Jag tyckte riktigt synd om henne precis då.

Just det avsnittet, The Trip, gillade jag extra skarpt. Inget kan sätta igång relationsfrågor som en liten road trip och det som ska bli den perfekta helgen med pojkvännerna. Ja, Annie och hennes pojkvän Dax (Alphonso McAuley) är också med. Naturligtvis blir det bråk, men Sophia och Shanes konflikter har inget att göra med det halvdana sexet, som egentligen passerar utan kommentar och inte är något som ska fixas till, utan med att de är två väldigt olika personer som är tillsammans, varav den ena utan tvekan är rätt ego eller en »självupptagen narcissist« som Shane så fint uttrycker det.

Överhuvudtaget tycker jag den lite försiktiga och något ovanliga relationen med den lågmälde pojkvännen generellt är fint skildrad utan att låta den ta för mycket plats i berättelsen om Sophia. Jättekul är det när han klagar på att hon aldrig frågar honom om något. Jo, det är inte bara män som pladdrar på om sig själva utan att ställa en enda fråga till sin dejt. Andra saker jag gillar med Girlboss är relationen med bästa vännen Annie, som griper tag speciellt när gränsen mellan vän och anställd behöver dras. Riktigt vitsig är visualiseringen av händelserna i ett diskussionsforum på internet, där Melanie Lynskeys är underbar som vanligt när hennes konkurrerande eBay-företagare ständigt måste påpeka för deltagarna att kommentarerna är off topic. RuPaul gör en mysig granne och en hel drös med män, mestadels av det trevliga, stöttande slaget, dyker upp i backarna.

20girlboss1-facebookJumbo

Serien utspelar sig i San Francisco – många fina vyer blir det – med början 2006 vilket jag missade och inte riktigt kunde uttyda förrän O.C.-säsongsfinalen med Marissas död fick en roll i ett avsnitt. Den så fina blå snäckformade iBooken, som Sophia ständigt knappar på, fick mig nämligen först att tro att det var tidigare. Girlboss bygger – real loose, enligt förtexterna – på Sophia Amorusos eget liv och serien är skapad av Kay Cannon (med erfarenhet från Pitch Perfect, New Girl and 30 Rock) med Charlize Theron som en av producenterna. Ja, det är ett riktgt sevärt och charmigt litet rus de levererar!

Första säsongen av Girlboss finns på Netflix och det gör även Grace and Frankie. Feud finns på HBO Nordic.

Toras topp-5

  1. Girlboss (Netflix)
  2. Feud: Bette and Joan (FX/HBO Nordic)
  3. Grace and Frankie (Netflix)
  4. Line of Duty (BBC/SVT)
  5. Bosch (Amazon/HBO Nordic)

Kjells topp-10

  1. The Handmaid's Tale (Hulu/HBO Nordic)
  2. American Crime (ABC)
  3. Billions (Showtime/HBO Nordic)
  4. Silicon Valley (HBO Nordic)
  5. The Americans (FX)
  6. Line of Duty (BBC)
  7. Madam Secretary (CBS)
  8. Detroiters (Comedy Central)
  9. Skitlycklig (SVT)
  10. Better Call Saul (AMC/Netflix)

Henriks topp-5

  1. Billions (Showtime/HBO Nordic)
  2. Line of Duty (BBC/SVT)
  3. Born to Kill (Channel 4)
  4. American Crime (ABC)
  5. Vice (HBO)

Blomdahls topp-3

  1. The Handmaid's Tale (Hulu/HBO Nordic)
  2. The Leftovers (HBO Nordic)
  3. Billions (Showtime/HBO Nordic)

Patriks topp-10

  1. Attack on Titan (Tokyo MX)
  2. The Rebel (MBC)
  3. The Leftovers (HBO Nordic)
  4. Jane the Virgin (CW/Kanal 11)
  5. American Crime (ABC)
  6. Sense8 (Netflix)
  7. Dear White People (Netflix)
  8. Speechless (ABC)
  9. The Handmaid's Tale (Hulu/HBO Nordic)
  10. Silicon Valley (HBO Nordic)

Jimmys topp-5

  1. Better Call Saul (AMC/Netflix)
  2. The Leftovers (HBO)
  3. Outcast (Fox)
  4. Fallet Kevin (SVT)
  5. Fargo (FX/HBO Nordic)

Just nu på TVdags

Nyhet

Hurra! SVT:s storsatsning Vår tid är nu klar för en tredje säsong

22 november, 2017
Diskussion

TVdags pratar ut om Louis CK:s sextrakasserier & #MeToo

22 november, 2017
Tablåtips 22/11

Bäst på tv i kväll: Kammarspelet i Bergmans Scener ur ett äktenskap

22 november, 2017
Kommentar

I kvällens Bachelor: när leken spårar ur på allvar

21 november, 2017
Klipp

Scen för scen: här är alla filmreferenser i Stranger Things 2

21 november, 2017
Tablåtips 21/11

Bäst på tv i kväll: Illegala ravefester i Iran

21 november, 2017
Pop Culture Confidential

I veckans podcast: NY Times-journalisten Amanda Hess dekonstruerar det manliga geniet

20 november, 2017
Kommentar

Oui..! Yesss..! Da da da..! Visst betyder detta att Falsk identitet går all-in på Ryssland?

20 november, 2017
Tablåtips 20/11

Bäst på tv i kväll: Jakten på den kvinnliga kondomen

20 november, 2017
Kommentar

Tröttsamt »alla män är skitstövlar«-tema i Better Things säsong 2

20 november, 2017
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Banantricket i Madam Secretary

19 november, 2017
Tablåtips 19/11

Bäst på tv i kväll: Nypremiären av underbara Kalla fötter

19 november, 2017

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel