Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Channel Zero är tillbaka!

Betyg 4 av 5

Jag befann mig i Paris med några kompisar jag inte kände så bra. Delvis jobbrelaterat. Först när vi var ute på stan första dagen, och jag vid ett tillfälle kom ifrån sällskapet utanför ett lunchställe, slog det mig att jag inte mindes vad vårt hotell hette, eller hade någon känsla för adressen eller ens stadsdelen.

Nå, jag fick korn på dem igen, om än knappt – skymtade dem efter ett par minuters stress långt fram på gatan efter nästa gata efter nästa gata, på väg in i en konsthall.

När jag nådde fram och passerade skjutdörrarna såg jag hur mitt sällskap rörde sig nerför en trappa, ivrigt och snabbt. Jag blev hejdad när jag skulle följa efter, ombads att ta av mig skorna, det var tydligen en hel labyrint av trappor som utgjorde själva konst-eventet, och trapporna var filtklädda.

På väg ner valde jag fel väg. Folk runtomkring mig rusade ner, rusiga, men jag kom inte kontakt i konstupplevelsen i det hela, var bara oroad. Mitt sällskap var borta, jag visste inte var jag var, och allra längst därnere, på ett inomhustorg som märkligt nog var helt tomt, insåg jag att jag hade glömt jackan med telefonen i på lunchstället. Jag segade mig upp igen och nu var även skorna borta. Frågade personalen, som inte heller hittade dem, men de skulle i alla fall hjälpa mig tillbaka till hotellet. De hade ett »Find Your Way«-kit, sa de. Och satte ett inplastat blad i mina händer, med tydliga illustrationer. Varje bild innehöll dock en smartphone, som jag ju inte hade.

Skorna var borta, telefonen, minnet av hotellet, nu också vägen tillbaka till lunchstället. Hade det ens varit ett lunchställe, det var mer någon sorts lobby där man kunde få enkla sallader …

När jag sedan stod i bara strumpor ute på gatan började jag undra om det verkligen var Paris vi hade rest till. Och vem hade jag rest med? Dessa halvkompisar var plötsligt skrämmande okända för mig, hade jag i själva verket flytt från dem?
Jag vände mig och tittade tillbaka in i konsthallen. Där bakom disken stod personalen och stirrade på mig. Det var dem jag hade rest med.

Ni som orkat läsa så här långt fattar ju att jag drömde, och det saggigaste som finns är att behöva utstå andras drömberättelser, så jag ber om ursäkt.

Men detta var vad jag drömde i morse, under den där timmen då man om vissa helgmorgnar egentligen redan varit på väg upp, utvilad och pigg, men ändå somnat om för en sista onödig mardröm så att man i stället sedan vaknat mosig och skräckslagen. Jag försöker beskriva känslan eftersom den ligger så nära Syfy-skräckserien Channel Zero, vars första säsong nu äntligen går på svensk tv. I veckan hade även den andra, fristående säsongen USA-premiär, och den såg jag ihop med min 15-åriga dotter i går kväll.

Den ultimata mardrömmen för en tv-nörd: att först tro att man tittar på ett Black Mirror-avsnitt men sedan inse att det inte ligger något satirisk tema i botten.

Min dröm hade inget reellt skräckmoment i sig – det var den verkliga känslan som fyllde upp det overkliga runt omkring mig som skrämde slag på mig. Och första avsnittet av Channel Zero: No-End House kändes exakt så. Fast ett steg längre: inledningsvis tron att det som händer inte kan hända, sedan sammanbrottet där man inser att mardrömmen tagit över verkligheten.

Jag vill inte skriva mer än så just nu. Första avsnittet övertygade inte lika fullständigt som inledningen av den förra storyn, Channel Zero: Candle Cove, gjorde. Den här gången känns det mer som en ologisk mardrömsversion av en Black Mirror-story. Vilket kanske ändå är den ultimata mardrömmen för en tv-nörd: att först tro att man tittar på ett Black Mirror-avsnitt men sedan inse att det inte ligger något satirisk tema i botten utan att det bara är något psykopatiskt som tänker sätta ett spett i ens huvud.

Vi får väl se.

Kjells topp-10

  1. Channel Zero: No-End House (SyFy)
  2. Falsk identitet (Canal+/SVT)
  3. Transparent (Amazon/Viaplay)
  4. Halt and Catch Fire (AMC/C More)
  5. Liar (ITV/HBO Nordic)
  6. Mr. Mercedes (Audience)
  7. Cold Feet (Channel 4)
  8. Better Things (FX/HBO Nordic)
  9. Ray Donovan (AMC/HBO Nordic)
  10. Rellik (BBC/HBO Nordic)

Patriks topp-5

  1. Liar (ITV/HBO Nordic)
  2. Save Me (OCN)
  3. Ung och lovande (NRK/SVT Play)
  4. The Deuce (HBO Nordic)
  5. The Good Place (NBC)

Toras topp-5

  1. Halt and Catch Fire (AMC/C More)
  2. Transparent (Amazon/Viaplay)
  3. Better Things (FX/HBO Nordic)
  4. The Deuce (HBO)
  5. Roy Fares i Amerika (Kanal 5)

Jimmys topp-5

  1. Better Things (FX/HBO Nordic)
  2. American Horror Story (FX)
  3. The Deuce (HBO Nordic)
  4. The Keepers (Netflix)
  5. Salvation (CBS)

Just nu på TVdags

Tablåtips 22/10

Bäst på tv i kväll: Curtis Hansons mästerliga L.A. Confidential

22 oktober, 2017
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Halt and Catch Fire var den perfekta dramaserien

22 oktober, 2017
TVdags betygsätter tolkningarna

Ddumba & Andersson Wij bäst i premiären av Så mycket bättre

21 oktober, 2017
Trailer

I Love You, Daddy – se den ohärliga trailern för Louis CK:s nya film

21 oktober, 2017
Tablåtips 21/10

Bäst på tv i kväll: Säsongspremiär för Så mycket bättre

21 oktober, 2017
Sverigepremiär

Se Leatherface som oskyldig liten valp i franska skräckmästarnas USA-debut

20 oktober, 2017
Recension

Loving Vincent – stillsam whodunnit & hypnotiskt formexperiment

20 oktober, 2017
Tablåtips 20/10

Bäst på tv i kväll: Djupt berörande samhällsskildring i Tjuvheder

20 oktober, 2017
Tablåtips 19/10

Bäst på tv i kväll: Spännande säsongsfinal av Gåsmamman

19 oktober, 2017
Topplista

Inför Så mycket bättre-premiären: De 15 bästa tolkningarna hittills

19 oktober, 2017
Nyhet

Kødder du? Facebooks tv-tjänst beställer Skam på engelska

18 oktober, 2017
Tablåtips 18/10

Bäst på tv i kväll: Äntligen säsong 3-premiär för Mr Robot

18 oktober, 2017

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel