Recension

Äntligen! Jessica Jones tillbaka – med mer attityd än någonsin

Betyg 4 av 5

Det har gått över två år sen den hyllade första säsongen av Marvels Jessica Jones släpptes och idag på internationella kvinnodagen är den efterlängtade andra säsongen äntligen här! Efter att ha sett de första fem avsnitten kan jag säga att medan vissa kommer klaga på att det är en långsam början som saknar fokus så finns det även mycket att älska när härliga Jessica är tillbaka i rutan.

Första säsongens hämndberättelse om en kvinna som utnyttjats och våldtagits av en man med superkraften att kontrollera ens hjärna känns extremt relevant efter förra årets revolutionerande #MeToo-kampanj.

Första säsongen hade ju en stor fördel i att de utnyttjade Jessicas enda riktiga ärkefiende från serietidningarna. David Tennant spelade Kilgrave så briljant att det nu känns omöjligt att kalla honom Purple Man, som han alltid varit känd som innan tv-serien. Att första säsongens handling var en hämndberättelse om en kvinna som utnyttjats och våldtagits av en man med superkraften att kontrollera ens hjärna känns ju extremt relevant nu efter förra årets revolutionerande #MeToo-kampanj. När vi träffar Jessica igen i början av säsong två fortsätter det hon gjorde i slutet på första säsongen att ha sina konsekvenser, inte minst på hennes sinnesstämning. Om man tyckte att hon var arg och drack för mycket i första säsongen är det ingenting mot det här. För mig känns få karaktärer mindre relaterbara än någon som ständigt är arg, otrevlig, och självisk men Krysten Ritter spelar rollen så bra att man inte kan göra annat än att vara på hennes sida.

Säsongens handling är inte lika stark och fokuserad som i första. Fallet som Jessica börjar utreda har att göra med det mystiska företaget som verkar ansvariga för att ha gett henne superkrafter efter bilolyckan som dödade hennes familj. Efter att bara ha fått de fem första (av tretton) avsnitten att förhandstitta på är det svårt att säga om det här är någonting som kommer fortsätta hela säsongen eller om det kommer utvecklas till någonting annat, men det hela känns intressant nog för att man ska vara investerad i mysteriet. Personen som verkar vara huvudskurken i säsongen hinner man få träffa och lära känna en del mot slutet av de fem första avsnitten, och medan hen är helt ok och lite smått intressant så känns det som att vi sett liknande förut. Men även om handlingen är svagare så är det bortsett från skurken samma starka karaktärer som utan problem lyckas hålla uppe nivån.

Marvel's Jessica Jones
Eka Darville som Malcolm, ivrig att lära sig om att vara privatdetektiv.

Eka Darville som spelar Malcolm får verkligen lysa här i andra säsongen där han har en mycket roligare roll än han hade i första där Kilgrave hade använt sina psykiska krafter för att tvinga Malcolm att bli knarkberoende och att spionera på Jessica. Han är nu Jessicas sekreterare och allt i allo som ständigt får vara förnuftets röst när Jessica inte vill eller orkar bry sig om sig själv eller omvärlden.

Jessicas bästis Trish Walker får också utrymme och bli mer intressant i den här säsongen. I serietidningarnas värld var ju Patsy Walker stjärnan i flera olika tidningar från 1940- till 60-talet (i ungefär samma stil som Acke). På 1970-talet lät Marvel karaktären dyka upp i The Avengers och sen dess har hon varit superhjälten Hellcat. I Jessica Jones gör de ju en kul vinkning till detta i form av att Trish var en barnskådespelare och sångerska som hade det egna tv-programmet It's Patsy. Det fick vi veta redan i första säsongen, men hennes bakgrund är någonting som utforskas mer här i andra säsongen och som ger oss fantastiska scener som i första avsnittet när Trish oentusiastiskt uppträder med It's Patsy-temalåten (»It's Patsy, it's Patsy, I really wanna be your friend, hope this day will never end«) på ett barnkalas i utbyte mot information om en story hon jobbar på till sitt radioprogram. Det känns även i de första avsnitten som att de hintar om att de kanske kommer låta Trish leka superhjälte vid något tillfälle i framtiden vilket såklart vore väldigt kul, men att hon skulle ta på sig en gul dräkt och kalla sig Hellcat känns förstås inte så troligt.

Marvel's Jessica Jones
Patsy Walker som Hellcat i The Avengers #144 (1976) och Rachael Taylor som Trish Walker i Jessica Jones säsong 2.

För tyvärr är ju ett av mina största och mest återkommande klagomål på dessa fantastiska Marvel-serier på Netflix kanske mest märkbart här i Jessica Jones, nämligen att det känns som att de aktivt försöker separera sig från superhjältevärlden i Marvels storfilmer, även om det officiellt utspelar sig i samma värld. Det är speciellt synd eftersom en av de bästa grejerna med serietidningen var kontrasten i att Jessica som trots sina egna superkrafter var väldigt normal i en onormal värld, och hon gav en jättekul synvinkel på hur en vardag kunde se ut i Marvel-universumets New York där Spider-Man eller Iron Man kan flyga förbi utan att det är något mer med det. Visst fattar jag och kan uppskatta att Jessica Jones nu blivit en av nutidens feministiska ikoner och att den här tv-serien kan tilltala en mycket bredare publik än bara Marvel-fans, men skulle dessa tittare skrämmas bort av fler referenser till filmerna och de andra tv-serierna?

Skulle det vara så avtändande för tittare som inte vanligtvis ser på superhjältefilmer om Jessica i tv-serien (precis som Jessica i serietidningen) hade haft en pinsam kortlivad karriär som superhjälten Jewel i sitt förflutna, och ett inramat foto av henne och The Avengers på väggen? För mig blir den mest minnesvärda scenen i säsong tvås fem första avsnitt när den nyinflyttade grannpojken vill visa Jessica sin Captain America-actionfigur vars sköld kommit bort så han har tagit ett burklock istället och satt dit en magnet så det funkar lika bra. Mycket mer sånt, tack! Av det jag sett av säsong två så märkte jag inte en enda referens till det som hände i The Defenders, som (om någon läsare råkat missat det) var Netflixs supergruppserie där Jessica, Trish och Malcolm alla var med. Början på säsongen är dock inte helt utan referenser till serietidningarna. Vi får se en väldigt annorlunda tolkning av hjälten Whizzer som var med i serietidningar på 1940-talet när Marvel fortfarande hette Timely Comics. Han kanske bäst koms ihåg av min generation från storyarcen Six Forgotten Warriors i 90-talets tecknade Spindelmannen-serie där han var en av de pensionerade hjältarna från Captain Americas tid. Det var några väldigt minnesvärda avsnitt! Hypnotisören Maynard Tiboldt dyker också upp i Jessica Jones. Det är ett namn som serieläsare kanske känner igen som superskurken Ringmaster, ledare för det sopiga superskurkgänget Circus of Crime. Han verkar varken vara speciellt super eller skurk här i MCU men det är någon att hålla koll på.

whizzer ringmaster
Whizzer och Ringmaster i tredje volymen av Marvel Handbook (1989)

Jeri Hogarth är också tillbaka i andra säsongen av Jessica Jones. Efter att ha sett henne dyka upp i Daredevil för att anställa Foggy, i Iron Fist för att hjälpa Danny vid flera tillfällen, och i The Defenders för att varna Jessica, så kanske man glömt att Hogarth faktiskt är en ganska vidrig människa. Både professionellt och privat manipulerar och utnyttjar hon folk, men nu verkar det som att hon kommer få betala för sitt beteende. Hogarth håller nämligen på att bli stämd av sin före detta sekreterare Pam som hon hade ett förhållande med under första säsongen, och Hogarths partners i advokatfirman vill tvinga ut henne. Det händer en del intressanta saker med henne under de fem första avsnitten men ingenting som känns direkt relevant för resten av handlingen, så det blir intressant att se hur allt vävs samman och om Hogarth trots allt kommer sluta säsongen på topp eller inte.

Marvel's Jessica Jones
Carrie Anne Moss som Jeri Hogarth.

Precis som Black Panther känns det att Jessica Jones ligger rätt i tiden. Förutom det med Hogarth har andra säsongen ännu en väldigt #MeToo-aktig sidoberättelse och det vore lätt att tro att det skulle vara seriens svar på just #MeToo, men sanningen är att avsnitten var färdiginspelade i september förra året medan #MeToo blev aktuell i oktober. Alla tretton avsnitt i säsongen är regisserade av kvinnliga regissörer i ett försök att jämna ut spelplanen som tv-seriens skapare och producent Melissa Rosenberg förklarar det. Inom amerikansk tv-produktion är annars färre än 30 procent av de kreativa rollerna bakom kulisserna fyllda av kvinnor. Rachael Taylor som spelar Trish har så bra sagt att vi befinner oss i en spännande tid inom film och tv eftersom vi får se fler könsbalanserade perspektiv både bakom och framför kameran – kvinnliga berättelser med djup och komplexitet som hon inte hade tillgång till när hon växte upp, och jag gissar att de flesta kan känna igen sig i det och bli inspirerade vare sig man är man eller kvinna.

Marvel's Jessica Jones
Krysten Ritter med Deborah Chow som regisserade andra säsongens fjärde avsnitt.

Säsong 2 av Jessica Jones är något vi länge sett fram emot nu och även om det känns som en lite långsam början är det utan tvekan en värdig fortsättning på en fantastisk serie som sätter karaktärerna i fokus. Jag läste ett citat från en skribent som tyckte avsnitten var tråkiga och att de inte skulle vinna över någon som skippade första säsongen eller bara tyckte den var halvdan. Seriöst, existerar det galningar som skippar första säsongen av en hyllad serie och börjar med säsong 2 när alla avsnitt uppenbarligen alltid finns där att sträcktitta på, på Netflix? Det vore ju helt ofattbart. Visst kan jag hålla med om att man säkert inte kommer tycka att andra säsongen är toppen om man inte gillade den första, men det ser jag heller inte som något problem. Efter att ha sett (och sett om) andra säsongens fem första avsnitt är jag väldigt peppad på att se fortsättningen. Om man älskade första säsongen finns det gott om saker att vara förtjust i här. Om man mot förmodan är missnöjd kommer säsong 2 av Luke Cage redan 22 juni, och säsong 3 av Daredevil senare i år.

Säsong 2 av Jessica Jones har premiär på Netflix i dag.

Just nu på TVdags

Nyhet

Tiden ute för Timeless – eller kan vi få en långfilm?

22 juni, 2018
Recension

Luke Cage säsong 2: ett underbart kärleksbrev till Marvel, Harlem & Jamaica

22 juni, 2018
Streamingtips

Komedispecial på Netflix: Säg hej & hej då till Hannah Gadsby

20 juni, 2018
Lista

Listan med Luke Cages 10 mest bisarra fiender – två är med i nya säsongen!

19 juni, 2018
Nyhet

Youtube Premium här: Cobra Kai och annonsfritt Youtube för alla (som betalar)

19 juni, 2018
Nyhet

Såklart! Will Ferrell gör Eurovision-komedi för Netflix

19 juni, 2018
Nyhet

Oväntad The Walking Dead-nyhet: Shane gör comeback i säsong 9!

18 juni, 2018
Recension

På HBO: Ny säsong av välproducerade, korkade & underhållande The Affair

18 juni, 2018
Streamingtips

För soligt/regnigt? Här är 10 Netflix-anledningar att stanna inne

17 juni, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Australisk politisk sprängkraft i Mystery Road

17 juni, 2018
Recension

Love, Simon – en modern ungdomsklassiker om bögkärlek

15 juni, 2018
Streamingupprop

De kunde skämta till det också – Cityakuten goes slapstick

15 juni, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel