Djupdykning

Agents of SHIELD fyller 100 avsnitt – Grattis till Marvels bästa serie!

Betyg 5 av 5

Agents of SHIELD sände i går sitt 100:e avsnitt på amerikanska ABC. I Sverige finns de första fyra säsongerna nu på Viaplay. TVdags egen Marvel-expert Linus Wesley förklarar relativt spoilerfritt seriens storhet, från dess tvekande start till nuvarande säsongen – en av de mest spektakulära serierna på tv just nu, och av alla Marvel-serier den med bäst betyg på Rotten Tomatoes.

Det var efter The Avengers hade gjort braksuccé på bioduken som beskedet kom att Marvel höll på att utveckla sin första tv-serie som en del av Marvel Cinematic Universe. Vare sig man var ett inbitet serietidningsfan med obskyra favoriter som Devil Dinosaur och Machine Man eller om man just introducerats till Marvel via Avengers-filmen så kändes inte Agents of SHIELD som det mest spännande konceptet. Om vi skulle få en tv-serie från Marvel så var det väl knappast någons förstahandsval att den skulle handla om anonyma SHIELD-agenter. Det känns ganska självklart att cheferna som bestämmer inte ville använda upp några seriefigurer som kunde komma till användning i framtida filmer, så de lät göras en tv-serie om nypåhittade karaktärer, ledda av SHIELD-agenten Phil Coulson från filmerna som ju så tragiskt dog i The Avengers. Hur skulle det fungera? Skulle det vara en prequel? Dog han inte på riktigt i filmen? Visst var han ett bekant ansikte och vem älskar inte Coulson, men inget av alternativen kändes särskilt kul.

earth
Den nuvarande säsongen är väldigt imponerande!

Att hjältar, skurkar, och alla däremellan vid olika tillfällen dött och återuppstått i serietidningarnas värld är ingenting nytt. En författare beslutar sig för att döda en karaktär och några år senare vill en annan författare använda karaktären så de kommer på en anledning till hur de kan återupplivas. På 1990-talet dog Peter Parkers faster May sorgligt nog, men det dröjde inte länge innan någon tyckte det var en dum idé att ha Spider-Man utan May och hittade på i en ny berättelse att det inte var den riktiga May som dog, utan bara en skådespelerska som blivit genetiskt ändrad att se ut som May, och att det hela var en del av Green Goblins onda planer för att plåga Peter Parker.

Det är bara ett av otaliga exempel, så när Marvel återupplivade fanfavoriten Phil Coulson för att göra Agents of SHIELD var det bland det mest serietidningsaktiga de gjort i sitt Marvel Cinamatic Universe. Och det var det värt. När Clark Gregg debuterade som karaktären i första Iron Man 2008 var han bekant för mig (och älskad!) i den då pågående komediserien The New Adventures of Old Christine. Det var en ganska korkad sitcom men Julia Louis-Dreyfus, Clark Gregg och resten av skådisarna var utmärkta. Nu efter att Gregg spelat Coulson i 100 avsnitt av Agents of SHIELD känns det otänkbart att han kunde ha förblivit död efter The Avengers. Även om det kändes lite oseriöst och tråkigt att hans dramatiska död som förde samman Avengers faktiskt inte höll i sig så är det ju så otroligt värt det nu. Tack, Phil Coulson för att du inte är död!

coulson
Phil Coulson i rymden <3

Om man kände sig osäker på konceptet för serien (till och med jag tyckte det lät som en tråkig och onödig idé) så kunde man ana att den ändå hade potential eftersom det var självaste Joss Whedon som var med och skapade den. Whedon är geniet som skapade nördhyllade serier som Buffy the Vampire Slayer, Angel och Firefly – fortfarande några av de bästa serier som gjorts. Eftersom Whedon är känd som en genial nördgud var det ingen överraskning att Marvel anlitade honom till att skriva och regissera The Avengers. Den nu självklara Marvel-humorn som blivit en av de viktigaste ingredienserna i deras filmer har varit Joss Whedons trademark-stil sen Buffy började 1997. Han skapade Agents of SHIELD tillsammans med sin bror, Jed Whedon, och Jeds fru Maurissa Tancharoen. Jed och Maurissa hade båda varit manusförfattare på Joss Whedons grymt underskattade scifi-serie Dollhouse, och de skulle bli SHIELD:s showrunners medan Joss fortsatte att se över Marvels filmer och jobba på nästa Avengers-film.

shieldcast
Promobild från första säsongen.

Förutom Clark Gregg som Coulson innehöll rollistan för Joss Whedon-regisserade pilotavsnittet inte så många bekanta ansikten, varken i form av skådespelare från tidigare Whedon-serier eller figurer som redan etablerats i serietidningarna. Ming-Na Wen som känns igen från att spelat rösten till Mulan i Disney-filmen med samma namn (samt uppföljaren och massvis av tv-spel, med mera), och från sina 100+ avsnitt av ER mellan 2000-2004, fick rollen som Melinda May, en rutinerad och nästintill ostoppbar SHIELD-agent. Chloe Bennet, som varit med i några avsnitt av Nashville och som tonåring bott hos sin farmor i Kina under ett försök att bli kinesisk popstjärna (!), spelade hackern Skye som blir rekryterad av SHIELD.

Skotten Iain De Caestecker, som spelade huvudkaraktärens mobbare i The Little Vampire från 2000, spelade Fitz, den ena halvan av den dynamiska vetenskapsduon FitzSimmons. Simmons, spelades av Elizabeth Henstridge, vars skådespelarkarriär inte innefattat mycket mer än ett par avsnitt av brittiska såpan Hollyoaks. En annan nykomling, Brett Dalton, fick rollen som specialagenten Grant Ward.

När serien började så hade den en ganska simpel premiss – det var ett gäng agenter som jobbade för SHIELD, spionorganisationen som bekämpar brottslighet och utreder fall som har att göra med personer med superkrafter, utomjordiska föremål, etc. Man kan se serien som den var i början som en NCIS i Marvels filmuniversum. De undersöker brottsplatser  med hjälp av avancerad teknologi, och ibland blir det mer Alias-liknande (tv-serien med Jennifer Garner, inte Marvel-serietidningen om Jessica Jones) spionuppdrag. Serien har sedan dess förändrats och utvecklats något enormt över sina fem säsonger men mer om det senare. När Agents of SHIELD först hade premiär under hösten 2013 fick den mycket kritik från missnöjda fanboys. Även om första avsnittet har massor av kopplingar till filmerna, Maria Hill från The Avengers i en stor gästroll, andra avsnittet har Sam Jacksons Nick Fury i en cameo, etc. så var det inte tillräckligt. Utan någon annan referens än biofilmerna för hur äventyr i Marvel Cinematic Universe skulle se ut, så blev folk besvikna när utspridda referenser till saker från serietidningarna eller filmerna var det enda som de flesta avsnitten kunde erbjuda. Jag vet inte om en del trodde att Iron Man skulle dyka upp ena veckan och Hulken nästa? Isåfall är det klart att man blir besviken. Själv var jag inte jättepeppad inför premiären men när serien väl börjat gillade jag den omedelbart. Visst kan man kalla den dålig om man ser det som en tråkigare variant av Marvel-filmerna, men om man istället ser det som en mycket mer spännande (och för mina intressen relevant) version av NCIS så var det istället väldigt bra och underhållande.

Just NCIS har ju varit den mest sedda tv-serien på amerikansk tv i nästan 10 år, sen den under sin sjunde säsong gick om den tidigare mästaren CSI: Crime Scene Investigation. Det som till en början kändes som en CSI-kopia med en mycket smalare inriktning (som akronymen för »Navy Crime Investigation Service« i titeln antyder så utreder karaktärerna enbart fall relaterade till USA:s flotta), men med humor och avsnitt som var lätta att ta till sig för en bred publik lyckades serien bli oerhört populär. Tittarsiffrorna har legat stadigt på 10–13 miljoner per avsnitt de senaste nio säsongerna. Premiären av Agents of SHIELD sågs av över 12 miljoner, men tittarsiffrorna sjönk snabbt och bara hälften så många såg den första säsongsfinalen. Den spektakulära premiären av femte säsongen sågs tyvärr bara av 2,5 miljoner tittare.

En av anledningarna till att Agents of SHIELD kan ha känts lite tråkigt i början var för att skaparna var tvungna att anpassa sig till biofilmernas scheman, och som sagt var de väldigt begränsade i vilka karaktärer från serietidningarna de fick lov att använda. Efter Thor: The Dark World haft premiär hade SHIELD ett Asgård-relaterat avsnitt som knöt an till det som hände i filmen men det var verkligen ingen stor koppling. Jaimie Alexander dök upp som Thor-karaktären Sif i ett annat avsnitt, men förutom henne och de tidigare nämnda Maria Hill och Nick Fury så var det inga större crossovers att tala om – det vill säga tills allt förändrades i det Jed Whedon & Maurissa Tancharoen-skrivna sjuttonde avsnittet, Turn, Turn, Turn, som kom ut precis efter den fantastiska filmen Captain America: The Winter Soldier släpptes på bio. Jag vill inte spoila för mycket för er som inte sett det, men det är svårt att prata om hur bra Agents of SHIELD är utan att i generella drag nämna denna enorma vändpunkt. Twisten i slutet på avsnittet var en så oväntad chock att det för mig rankas som en av de bästa twists jag sett i en tv-serie. I Captain America-filmen avslöjas det att terrororganisationen HYDRA sedan länge infiltrerat SHIELD, och i tv-seriens sjuttonde avsnitt kunde de äntligen också avslöja detta, samt att en av huvudkaraktärerna som vi lärt oss att älska under säsongens gång var en HYDRA-agent. Det var någonting de vetat om och planerat för sen början av serien, men de var tvungna att vänta med att verkligen sätta fart på handlingen tills filmen kommit ut.

sergels
Mystiska män på Sergels torg i Eye Spy, säsong 1, avsnitt 4.

Efter det var resten av säsongen fantastisk och oj, va peppad man var, med Bill Paxton som den stora skurken, vår älskade agent som en förrädare, och J. August Richards från Angel som Marvel-cyborgen Deathlok. Det som kom innan var sexton underhållande avsnitt att lära känna karaktärerna i. I avsnitt fyra, Eye Spy, regisserat av Roxann Dawson som spelade B'Elanna Torres i Star Trek: Voyager, så utspelar sig ett par scener i början på Sergels torg och i tunnelbanan här i Stockholm. I säsongen får vi även träffa återkommande skurken Raina, spelad av Ruth Negga som förra året nominerades till Oscar för bästa skådespelerska för sin roll i filmen Loving (och som sedan 2010 varit tillsammans med Dominic Cooper som är Howard Stark i MCU)! Spännande mysterier om hur Coulson egentligen återupplivades, var Skye kommer ifrån, och vad som hände med Agent May i Bahrain utvecklas allteftersom även om avsnitten är mer fristående än de skulle komma att bli under senare.

Under säsong två fortsatte serien att bli bättre och gräva djupare i Marvel-mytologin. Vi får se flashback-scener med Peggy Carter från Agent Carter och lära oss om utomjordiska rasen Kree som vi senare ser mer av i till exempel Guardians of the Galaxy. Serien introducerade Inhumans som Marvel Cinematic Universes version av mutanter så att det finns en anledning att stöta på folk med superkrafter som inte alla råkat ut för bisarra olyckor. Det var en stor grej då, eftersom Inhumans länge planerades som en biofilm innan den skrotades och istället blev till en påskyndad tv-serie som sågades rejält.

Säsongen gav oss nya härliga karaktärer som Lance Hunter, Bobbi Morse, och Mack (är han inte den hunkigaste hunken på tv?), och sina egna versioner av seriefigurer som Absorbing Man, Mr Hyde, och Whiplash. Fantastiska skådespelare som Dichen Lachman och Reed Diamond från Dollhouse, Edward James Olmos från Battlestar Galactica och Kyle MacLachlan från Twin Peaks har återkommande roller, och avslöjandet att vår Skye i själva verket är badassfiguren Daisy Johnson från Marvels serietidningar var bland det mest minnesvärda som den fartfyllda andra säsongen hade att erbjuda.

alienplanet2
Ensam på en främmande planet.

I tredje säsongen fick vi se det dittills bästa avsnittet, 4,722 Hours, som mer eller mindre är ett så kallat »Bottle Episode«. Avsnittet följer en av huvudkaraktärerna som hamnat på en främmande öde planet. Få serier kan leverera ett sånt snyggt, oväntat, och imponerande avsnitt, som drog många jämförelser till filmen The Martian som precis också haft premiär. När man tänker tillbaka på just det avsnittet är det kanske inte så förvånande att den femte säsongen senare skulle ta ännu större narrativa risker och bli så bra.

Tredje säsongen gav oss också fler inhumans (serietidningarnas Hive och Lash) och mäktiga skådisar som Powers Boothe och Constance Zimmer i återkommande roller. Jag älskar att se Blair Underwood som Dr Andrew Garner i scener tillsammans med Clark Gregg. I den tidigare nämnda The New Adventures of Old Christine hade Underwood nämligen en återkommande roll som en lärare Christine dejtade och varenda karaktär i serien snackade alltid om hur snygg han var. Väldigt kul att tänka på när Coulson och Dr Garner dyker upp tillsammans i SHIELD.

oldchristine
Övre bilden: Blair Underwood och Clark Gregg återförenas i Agents of SHIELD. Undre bilden: Wanda Sykes, Clark Gregg och de andra i New Adventures of Old Christine tittar på och delar bilder på snygga Blair Underwood.

Fjärde säsongen fortsatte att imponera när serien introducerade Ghost Rider till Marvel Cinematic Universe. Efter ett par sopiga filmer med Nicolas Cage i huvudrollen är det kul att få se en Ghost Rider som är snyggt gjord och tuff på riktigt. Jag älskar deras design och Gabriel Luna i rollen som Robbie Reyes. Brian Taylor som regisserade den hemska uppföljaren Ghost Rider: Spirit of Vengeance som kom ut 2011 har nyligen talat ut om hur han tycker att MCU-versionen är fånig och att Ghost Rider borde vara en barnförbjuden och läskig film. Första Ghost Rider-filmen som regisserades av Mark Steven Johnson var ganska okej men uppföljaren var verkligen dålig, så jag vet inte om den filmens regissör är rätt person att kritisera tv-seriens version. Jag tycker den Ghost Rider vi får se i Agents of SHIELD känns mycket mer som karaktären jag älskade från 1970- och 90-talets serietidningar än vad den i filmerna gjorde, men det kanske är annorlunda om man föredrar våld och häftig action över intressanta berättelser.

ghost rider
Snygg-Ghost Rider i Agents of SHIELD.

De lyckades dyka ner i Marvels magiska värld med Ghost Rider och den uråldriga magiboken Darkhold, och samtidigt koppla tillbaka till den vetenskapliga sidan på ett väldigt skickligt sätt. Jag vet att jag inte har några problem med trollkarlar och robotar som går hand i hand men om det för många är lättare att ta till sig genom att säga att magi bara är teknologi eller naturliga fenomen som vår vetenskap ännu inte upptäckt så är det helt okej med mig. För Ghost Rider ledde rakt vidare till »Life Model Decoys«, ett koncept som är välanvänt i serietidningarna men som inte dykt upp i MCU förrän här. En LMD är alltså en robot som ser ut och beter sig exakt som en människa, och i serietidningarna har de ofta använts av till exempel Nick Fury så att han kan styra en robotkopia av sig själv och inte behöva riskera att dö på riktigt om någon försöker lönnmörda honom. Det är lite av en billig gimmick om man bara använder dem om och om igen för att i efterhand säga »den karaktären dog inte på riktigt, det var bara en LMD« men jag tycker serien gjorde en hel del intressanta grejer med konceptet. Att leka med idén att ersätta personer med robotar och man vet inte riktigt vem som är vad brukar alltid vara en vinnare i mina ögon. När Agents of SHIELD först började var det många fans som spekulerade att Coulson återupplivats genom att det bara var en LMD som dog i The Avengers eller att den Coulson vi fick se i Agents of SHIELD var en LMD som inte visste att han var det. Det var ju som tur var inte fallet, men det vore riktigt intressant om de skulle använda LMDs i någon av filmerna i framtiden.

hydra
Hail Hydra!

Agents of HYDRA som de kallade sista arcen i säsong 4 var också riktigt bra. De lyckades få ut allt som är kul och spännande med parallella universum och samtidigt undvika att faktiskt introducera idén med att parallella universum finns i MCU genom att låta huvudkaraktärerna fastna i en avancerad virtuell verklighet – ett ställe där det är HYDRA som regerar. Det är en sån grej som är typisk att göra i serietidningar men som känns unik i tv-serier. Om någon har ett exempel på en tv-serie som gjort något liknande (där det inte heller bara är i ett avsnitt) vill jag gärna höra. Det närmsta jag kan komma på är spegeluniversumet i Star Trek-serierna. Här i Agents of SHIELD är det inte helt olikt serietidningen House of M från 2005 där hela världen ändras till en värld där Magneto och mutanterna bestämmer medan människor är förtryckta, och bara Wolverine har kvar sitt minne från innan. Jag tror inte att Marvel har några planer på att göra något liknande i sina filmer (det är bara att se på vilken röra X-Men-filmerna blivit med sina alternativa verkligheter och olika tidslinjer) så det är väldigt kul att Agents of SHIELD hade den här möjligheten.

kasius
Serien har alltid varit science fiction men femte säsongen tar det till en ny nivå.

Den femte säsongen av Agents of SHIELD är alltså den som håller på att visas nu i USA. Den hade premiär i december med ett häpnadsväckande dubbelavsnitt som jag inte alls var beredd på. Plötsligt befinner vi oss i en dystopisk framtid där jorden förstörts och det enda som finns kvar är en slags rymdstation under ytan på den trasiga planeten. De utomjordiska Kree har förslavat de sista människorna och deras arroganta ledare Kasius regerar med en järnnäve. Våra SHIELD-agenter måste lista ut hur de hamnat där, varför, och hur de kan komma hem igen. Inte bara har serien plötsligt mer gemensamt med Guardians of the Galaxy än med de andra Marvel-filmerna på grund av Kree, rymdskepp, etc., men det är också oväntat snyggt gjort. Snygga specialeffekter och omgivningar, och i generösa doser också – visst har effekter kommit långt sen The Adventures of Sinbad på 1990-talet men tv-serier på de vanliga kanalerna har ju långt ifrån samma som HBO:s Game of Thrones eller de andra största serierna. Jag vet inte vad budgeten för Agents of SHIELD är, men de lär tydligen försökt sänka kostnaderna den här säsongen, vilket gör det ännu mer imponerande att det är så här snyggt.

deke
Star-Lord? Nej bara nästan.

Berättelsen har inte helt oväntat en typisk Han Solo-figur i Deke Shaw, spelad av Jeff Ward. Jag har inte sett andra säsongen av skräckserien Channel Zero där Ward tydligen är med ( jag tyckte inte första säsongen levde upp till all hype) men nu är jag helt klart intresserad för jag älskar den här killen! Det är en ganska uttjatad arketyp – en snygg, pessimistisk kille som mot sina bättre instinkter ändå hjälper hjältarna, men Deke är så otroligt rolig att varje gång man vill himla med ögonen för att han är en sån stereotyp så avväpnar han en med något oväntat skämt.

kasius2
Dominic Rains som Kasius.

Kasius är precis den sortens skurk som är min favorit – högmodig, melodramatisk och som gillar att dricka vin. Det är nästan omöjligt att föreställa sig skådespelaren Dominic Rains som en människa utan Kree-smikningen för att han personifierar karaktären så perfekt. Sen känns det ganska mäktigt att ha så många Kree-karaktärer i serien. Om Agents of SHIELD i början kändes väldigt begränsad i vad de fick göra så känns det här som en stor grej.

sinara
Florence Faivre som Sinara.

Kasius livvakt och mest lojala soldat Sinara är inte heller att leka med. Hennes vapen är två svävande klot som verkar fungera väldigt likt pilen som Marvels kändaste Kree Yondu använder i Guardians-filmerna.

Så vad kommer de göra härnäst? Ja, som jag nämnde tidigare har tittarsiffrorna bara fortsatt att sjunka. Det är inte direkt någonting ovanligt, men det är ju inte bra. Kanalen ABC som producerar Agents of SHIELD ägs av Disney som ju även äger Marvel, så företaget har ju haft anledning att vilja låta serien fortsätta. Skaparna har dock sagt att det är mycket möjligt att det här kommer bli den sista säsongen – de är förberedda på det och planerar säsongsfinalen som en potentiell seriefinal. Jag hoppas innerligt att de får fortsätta, för vid det här laget skulle det kännas jättekonstigt om serien slutade och vi inte får veta vad som händer med våra älskade karaktärer medan nya filmer fortsätter komma ut. Vid något tillfälle kommer det självklart att hända, men vi kan ju hoppas att det skjuts upp så länge som möjligt.

Men tills vidare, grattis Agents of SHIELD på 100-avsnittsdagen!

kasius3
Skål Kasius! Kul att vi använder likadana vinglas!

Agents of SHIELD säsong 1–4 finns på Viaplay.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: BBC:s The Split är en uppenbarelse – kvinnor gör bättre tv än män

27 maj, 2018
Talkshow

Graham Norton i SVT – upptäck världens gemytligaste talkshow

26 maj, 2018
Kommentar

Vi kanske borde sluta debattera Woody Allen utifrån barnens berättelser?

26 maj, 2018
Klipp

Ramadan-special: Briljant islam-kritik av Orrenius – se tonåringens starka vittnesmål

26 maj, 2018
Klipp

Det var Trump som spionerade på Obama – se chockreportaget om Black Cube

26 maj, 2018
Recension

Schumers romcom I Feel Pretty – småkul men med grumliga budskap

25 maj, 2018
Pop Culture Confidential

I podden: Craig Mazin om skrivande, Weinsteins & HBO:s Chernobyl

24 maj, 2018
Klipp

Busig cello & skränig kör? Så här kan man också se prinsbröllopet

24 maj, 2018
Nyhet

Smiley! Regina King & Don Johnson i Lindelofs Watchmen-pilot för HBO

24 maj, 2018
Intervju

SD-snowflakes vansinniga på TVdags Åkesson-bild – därför gjorde vi det

23 maj, 2018
1933-2018

Philip Roth död – men The Wire-Simon ger liv åt hans ord i miniserie

23 maj, 2018
Recension

5 rätt & 5 fel med Solo: A Star Wars Story – I have a nja feeling about this

23 maj, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel