Gästskribenten Oscar Sundell om varför Pride behövs

Pride-kärlek i Allsång på Skansen

Publicerad 30 juli, 2014

Såg nyss veckans avsnitt av Allsång på Skansen. Ett program som jag normalt inte tittar på, eftersom jag har mycket svårt för konceptet allsång. Men när Alcazar och Ola Salo och Weeping Willows och Conchita Wurst står på en och samma scen – då tittar jag

Jag vet att det är svårt för många att förstå, men Alcazar är ett band (eller en grupp om ni så vill) som har betytt så ofantligt mycket för min personliga utveckling. Detsamma gäller naturligtvis The Ark, vilket antagligen några fler förstår lite mer. Och Conchita Wurst är åtminstone för mig en fantastisk symbol, som ger mig så mycket hopp. Att se dessa artister på en och samma scen på bästa sändningstid i ett av Sveriges största tv-program, det fick mitt hjärta att svämma över av kärlek. Till artisterna, till SVT, till Pride och till alla fantastiska personer runtom i det här landet som ser det som en självklarhet att alla människor ska få vara sig själva. På alla sätt.

Hela poängen med Prideparaden är att för en gångs skull få utrymmet att s-l-i-p-p-a identifiera sig med någon av de givna och förlegade roller som vårt så konstruerade samhälle är uppbyggt kring, och i stället bara få vara sig själv.

Det är alltså Pridevecka i Stockholm den här veckan, om någon missat det. (Och det är Pridevecka i Malmö nästa vecka, obs!) Det innebär att det den här veckan kommer att strömma in mängder av kritiska artiklar, både välmenande och ovälmenande, som ifrågasätter Prides existens och funktion. Det är bra. Det är en diskussion som måste föras, ty det är först den dagen då vi tar Pridefestivalernas varande för givet som de faktiskt inte behövs längre.

För Pride behövs. Tro inget annat. När SDU:s ordförande Gustav Kasselstrand kritiserade Livgardets beslut att gå med i Prideparaden med motiveringen att »de allra flesta inte kan identifiera sig med Pride« så illustrerar han ironiskt nog samtidigt hela poängen med själva paraden. Det handlar nämligen om att för en gångs skull få utrymmet att s-l-i-p-p-a identifiera sig med någon av de givna och förlegade roller som vårt så konstruerade samhälle är uppbyggt kring, och i stället bara få vara sig själv. I all sin brokighet.

På samma sätt som artister som Alcazar, The Ark och Conchita Wurst varit så betydelsefulla för mig i mitt famlande efter mig själv, på samma sätt betyder Pride så obeskrivligt mycket för så många människors möjlighet att bli trygga – i sig själva och i världen.

Så Pride behövs. Idag, i morgon och i övermorgon. Det var bara det. Kärlek.

Veckans avsnitt av Allsång på Skansen finns kvar på SVT Play till den 11 september.

  kommentarer
TVdags diskuterar höstens kvinnodrivna serier

Från nya Shonda Rhimes till State of Affairs – och varför de ger bort hela plotten?

Publicerad 30 juli, 2014

I sommarhettan börjar suget efter tv-hösten att krypa sig på. Christina Kennedy och Linus Fremin botaniserar bland trailers och upptäcker en oroande trend.

Christina: Vad är det som händer med nya trailers? Har sett flera exempel på att man helt enkelt ger bort plotten för pilotavsnittet (varning för NBC-dramatrailers nedan!) redan där, vilket ju gör själva premiärtittandet relativt ointressant. Vad kan tanken med detta vara?

Linus: Jag tror att det beror på att tv-kanalerna är nerviga som satan och tror att genom att dela med sig så mycket som möjligt så ska folk bli mer intresserade och förstå seriens selling point bättre. Men det får ju totalt motsatt effekt. Jag håller helt med dig om att det känns skittrist att kolla på premiäravsnittet då alla twists and turns redan är avslöjade. En del av nöjet med en ny serie är ju att bli överraskad så att en verkligen längtar till nästa avsnitt.

Christina: Kan vi prata om hur fruktansvärt cheesy trailern till State of Affairs ser ut? Detta kan bli det värsta »kvinno«-riktade spektaklet i höst. Katherine Heigl spelar nåt slags jag-sätter-ihop-en-viktig-pärm-till-presidenten-varje-dag-person i Vita Huset och jag vrider mig som en mask när jag tittar. (Jag tyckte iofs väldigt illa om Scandal initialt  och har kovänt. Men det är ju ett verk av Shonda Rhimes, så ej jämförbart med detta).

Linus: Jag älskar Alfre Woodard som spelar den, vad jag vet, första svarta kvinnliga amerikanska presidenten någonsin på tv, men trailern får serien att framstå som en enda stor klyscha. Alla beståndsdelar har jag sett i andra serier och filmer. Det här att den kvinnliga hjälten ska söka hämnd för sin älskares död har ju gjorts hundra miljoner gånger. Och betydligt bättre. Ta bara den genialt underhållande serien Alias där Jennifer Garners huvudkaraktär till en början också vill hämnas sin fästmans död. Jag tror inte att State of Affairs kommer att komma i närheten av Alias briljans. Jag tror snarare att den kommer att bli ett magplask på grund av sin brist på nya idéer (att döma av trailern åtminstone) och den märkliga illvilja som finns mot Katherine Heigl i Hollywood (varför kallas förresten alltid kvinnor som ställer krav och gör sin röst hörd för »obekväma«?). Apropå Shonda Rhimes så ser ju hennes kommande serie How to Get Away with Murder med den strålande Viola Davis i huvudrollen betydligt bättre ut än State of Affairs...

Christina: Håller med om att den ser lovande ut. Härligt att se att ABC fortsätter satsa på serier med icke-vit kvinna i huvudrollen. Davis i rollen som övertygande juristprofessor och mentor för unga studenter tycks helt rätt. Gillar även (lite motvilligt för föräldrainslagen känns rätt klyschiga) Debra Messings nya försök på NBC. Har alltid gillat henne som komedienne, och här verkar man växla rätt skönt mellan humor och deckarberättelse.

Linus: Ja, jag diggar Debra Messing också! Nu avskyr jag hennes genombrottsserie Will & Grace, men har alltid gillat henne. The Mysteries of Laura känns, som du påpekar, lite singelmorsa-balanserar-jobb-och-barn-klyschig. Jag är inte särskilt förtjust i jobbiga barn, varken på tv eller i verkligheten… Jag är däremot en sucker för kvinnodrivna serier och det är verkligen många lovande sådana bland höstens nykomlingar. Jag är till exempel pepp på Red Band Society då jag älskar Octavia Spencer. Jag hade hellre sett henne i rebooten av Murder, She Wrote, men det här duger fint det också. Hon verkar ha fått en ganska familjär, men intressant, roll som bossy sjuksyrra på en avdelning för sjuka barn. Risken är dock stor att det blir lite för mycket »stackars barn som är sjuka«-melodrama av det hela, men jag är ändå hoppfull då den ser välgjord ut, vilket inte är förvånande då Steven Spielberg är en av producenterna.

Christina: Ser lovande ut! Vad säger du om Bad Judge då? Så har vi betat av allt som har koppling till Shondaland i höst… Det är alltså Kate Walsh (Private Practice, Grey’s Anatomy) som gör huvudrollen i en ny rättegångshistoria, signerad Will Ferrell och Adam McKay. Jag gillar Walsh otroligt mycket, särskilt när hon får vara lite fri och inte så tillrättalagd. Men jag brukar aldrig gilla humorserier när det väl kommer till kritan, så vi får se.

Linus: Nja, Bad Judge känns så där. Det här att en stökig och hårt festande typ får en unge på halsen som ska lära den om ansvar och mognad och så vidare känns så gjort. Fast oftast är det ju en snubbe som är slarvern, som i About a Boy till exempel, så känns lite kul att det är en kvinna som får den typen av roll för en gångs skull. Jag diggar också Kate Walsh, men av någon anledning känns det som att hon inte riktigt passar i rollen. Fast kanske gör det att det hela bir lite intressant ändå. Återigen så är ett tema bland höstens nykomlingar att det är många spännande kvinnoroller. Madam Secretary till exempel, där Téa Leoni spelar en nybliven amerikansk utrikesminister, tycker jag ser väldigt intressant ut. Jag får lite väl starka vibbar av Commander in Chief, du vet den där serien för ett antal år sedan där Geena Davis spelade USA:s president, då det handlar om en kvinna som inte är »som alla andra politiker” och använder «okonventionella metoder” och så vidare. Det här lite för övertydliga i att det är annorlunda för att det är en kvinna vid rodret. Men den ser proffsig ut, så jag hoppas den levererar.

Christina: Åh jag älskar känslan som Téa Leoni ger mig i trailern! (Återigen helt sjukt lång trailer, där i princip hela avsnittet tycks sammanfattas, morr…) Men lite oschysst att jämföra den med Commander in Chief (typisk serie där kvinnliga skådespelare vaknar i full sminkning), detta verkar mycket mer lovande.

  kommentarer
TVdags frågar ut kultureliten om deras tv-vanor

Sommartittarna: Jacob Lundström om Skrotnisse, Miami Vice & att ha diskat 111 diskar till Burn Notice

Publicerad 30 juli, 2014

Jacob Lundström är filmkritiker och chefredaktör för filmtidskriften FLM, som nyligen också blivit med podcast.

Det vore intressant att se vad som hände om alla kriminalserier som handlar om spårlöst försvunna unga kvinnor lades ner. Om det skulle finnas några kriminalserier kvar överhuvudtaget.

Vad är bäst på tv just nu?
Att SVT fortsätter sända sina matinéer. Oftast handlar det ju om svenska filmer som inte finns utgivna på dvd. Senast såg jag den första svenska långfilmen i färg, Klockorna i Gamla stan, något av en svensk Mannen från Le Havre från 1940-talet. Sedan gillar jag Amy Schumer också. Särskilt sketchen om filmtittande i VOD-åldern.

Vilken är den bästa tv-serien någonsin?
Kan jag inte få nämna i alla fall fem? Dekalogen, Riket, The Wire, Scener ur ett äktenskap och Miami Vice.

Har du någon tv-serie som du är »ensam om att förstå på rätt sätt«?
Inte så mycket att förstå sig på kanske, men tydligen charmas jag mer än normalt av Burn Notice eftersom jag har sett samtliga 111 avsnitt. Det är som ett slags MacGyver i Miami, med en fernissa av CIA-kritik, som jag brukade kolla på när jag diskade. Skulle behöva en ny serie att diska till!

Vem är din favoritprogramledare?
Jag vet inte ens om jag följer något tv-program som har en programledare. Ibland har jag i och för sig turen att snubbla in i America's Funniest Home Videos men kan tyvärr inte påstå att jag är direkt överförtjust i Tom Bergeron.

Vem är din favoritskådespelare?
Edie Falco och James Gandolfini får dela på priset i egenskap av bästa tv-makar i Sopranos. Leve dem.

Vilken är din favoritrollfigur?
Michael Scott i amerikanska The Office. Steve Carell är ett komiskt geni som alltid hittar rätt. Sa flickan.

Vilken är ditt första tv-minne?
Skrotnisse och hans vänner. Tror jag. Jag döpte i alla fall min nalle efter Ture Björkman.

Har du någon favoritscen?
Ernst-Hugo Järegårds »Danskjävlar!« i Riket.

Det bästa musikögonblicket i en tv-serie?
Varje gång Crockett’s Theme spelas i Miami Vice.

Har du några guilty pleasure-serier?
Med tanke på att tv-serier är notoriska tidstjuvar tycker jag nästan alltid att de är förknippade med skuld. Men nu när både Dexter och Breaking Bad är över har jag ju egentligen tid att prokrastinera. Lite sugen på att ta mig an The Americans eller Fargo. Eller Deadwood, som jag helt missade när den gick.

Vilken tv-series ledmotiv skulle du ha som mobilsignal?
Raskens.

Vilket tv-program vill du lägga ner?
Det vore intressant att se vad som hände om alla kriminalserier som handlar om spårlöst försvunna unga kvinnor lades ner. Om det skulle finnas några kriminalserier kvar överhuvudtaget.

Vilken tv-serie vill du återuppliva?
Jag behöver ju desperat en ny serie från Miami att följa nu när både Dexter och Burn Notice försvunnit från etern. Så kanske Miami Vice? Med Jennifer Lawrence och Laverne Cox i huvudrollerna. Harmony Korine regisserar.

Vem var din första tv-förälskelse?
Jag misstänker att det var Ebba i Ebba och Didrik.

Vem är din senaste tv-förälskelse?
Den där storsnusande surpellen Jocke i femmans Köksmästarna var
gullig.

Vilket tv-program skulle du vilja vara?
Ture Sventons julkalender.

Vilka tv-program återvänder du till?
Kan det var Seinfeld?

Vilka tv-serier tycker du är överskattade?
Jag får lätt för mig att alla nya tv-serier är överskattade med åtminstone 30 procent.

Underskattade, då?
Ettor och nollor. Eller det kanske bara var göteborgare som baktalade den? Men den var rolig! Och första gången jag skrattade med i stället för åt Gustaf Skarsgård.

Sommartittarna återkommer sommaren ut på TVdags, varje dag kl 10.

  kommentarer
Nästa artikel

Senaste